– En del är vardagliga, en del är roliga och de flesta av dikterna som Rune (Jakobsson) har valt ur Solja Krapus böcker och som vi gestaltar är underfundiga och har tragikomiska stråk, berättar Siv Eriksson, den ena av skådespelarna i Teater DaCapo.
Titeln är "Man skulle veta vad lycka är" och pjäsens båda rollfigurer, mannen och kvinnan, undersöker vad just lycka kan vara utifrån Krapus texter. De möts och ger sig ut "på en hejdlös seglats, med varsitt segel" i föreställningen som riktar sig till en vuxen publik.
De ackompanjeras av cellomusik, det mesta skrivet av Benjamin Britten i hans tredje cellosvit, men något är också påhittat av cellisten själv, Anja Strautmanis.
- Man kan säga att cellomusiken har en egen roll i föreställningen, säger hon.
Solja Krapu-Kallio är en estradpoet och författare med rötter i Finland som själv uppträder på scener runt om i världen. Hon har skrivit dikter för vuxna, romaner och barnböcker, medverkat i Sveriges radios "Tankar för dagen" under många år och gett boktips i SVT:s Gokväll.
DaCapo-medlemmen Rune Jakobsson har gjort ett urval ur hennes böcker och ställt samman dikterna så att publiken ska kunna ana en röd tråd med en viss handling.¨
– Några utgår från vardagliga situationer, några är lätt filosofiska. Jag kan liksom klucka inombords av skratt när jag läser dem, säger Rune Jakobsson.
Rune Jakobsson och Anja Strautmanis har arbetat tillsammans tidigare på sommarscenen Stadra teater i Närke förut.
– Jag la märke till att Anja hade en speciell närvaro på scenen som inte är vanlig bland musiker, berättar Rune Jakobsson.
– Egentligen trodde jag inte att man kunde kombinera dessa texter med cellomusik men vi provade oss fram och till sist blev jag övertygad - fast det var min idé från början. Nu känns det helt självklart.
Teater DaCapo har funnits med Uppsala som bas sedan 1980-talet. Deras föreställningar brukar bli mångåriga. Nyligen tog de till exempel upp barnföreställningen "Mina och Kåge" igen, den hade urpremiär 1998. Ska man beskriva gruppens profil kan man säga att de spelar barnteater som ofta är baserad på barnböcker, som "Kattmössan" och "Nusse-kudden" och teater för vuxna som har sitt ursprung i lyrik, som "Århundradets kärlekssaga" och "I ett obevakat ögonblick...."
– Vi har en ny barnföreställning på gång till nästa höst, men den kan vi inte berätta så mycket om än, säger Siv Eriksson.
"Man skulle veta vad lycka är" ges på Gottsunda dans och teater 2 och 3 december. I vår ska den spelas i Stockholm och förmodligen också på Den lilla teatern i Uppsala.