Lyckad vampyrfilm

Många filmer i dag handlar om mobbning. Det kan göras på lika många sätt som det finns filmare, se bara Klassen eller Drillbit Taylor. Utifrån författaren John Ajvide Lindqvists utmärkta roman - som han själv skrivit manuset från - har regissören Tomas Alfredson valt att se mobbingen genom 12-årige Oskars ögon. Man vet aldrig säkert om det ska vara hans fantasier för att stå ut eller om man vill att vampyrerna här ska vara en modern variant på de urgamla myterna. För vampyrer handlar det om. En dag efter att Oskar som vanligt förnedrats av Erik och hans kompisar möter han Eli, en flicka i hans egen ålder. Hon är nyinflyttad på samma gård. Hon verkar hyggligt normal förutom att hon är mager och vanvårdad då, och luktar märkligt. Oskar tycker att det är den vackraste flicka han sett.

Hon bor med Håkan, hennes far, åtminstone förmodar Oskar att det är han. Hon går bara ut efter att det blivit mörkt. . .
Det är alltså långt i från den gängse bilden av vampyren. Något man känner igen från Dracula & Co är blodtörsten. Eli måste ha färskt människoblod med jämna mellanrum annars dör hon. Håkan ordnar detta i de flesta fall och en viss oro börjar sprida sig i Stockholmsförorten Blackeberg där man är ovan att hitta uppsprättade och blodtomma offer. Seden att en vampyr måste bjudas in i ett hem för att kunna komma in finns här också, därav filmtiteln Låt den rätte komma in.
Det hade egentligen kunnat vara en söt kärleksfilm, om den allra första Kärleken. Förhållandet mellan Oskar och Eli skildras med varsamhet och ömhet. Lina Leandersson och Kåre Hedenbrant spelar med en förmåga långt över deras ålder. Man kommer att tänka på andra, klassiska svenska barnfilmer där Låt den rätte komma in står sig fint.

Likaså är det upplyftande att se en så meriterad skådespelare som per Ragnar i en ovanlig roll. Han gör mesta möjliga av sin figur Håkan, en luttrad och slagen man/vampyr som bara lever för att skydda Eli. I filmen har han blivit en god kraft, i boken är det mera tveksamt.
Utanförskapet står annars i centrum, både för Oskar och för Eli. Båda är satta utanför gemenskapen och måste förändra sig för att inte gå under, i den mån de kan det. Oskar möjligen, detta speciellt som vänskapen med Eli gör honom starkare och en dag kanske han kan stå upp mot sina plågoandar. . .
Tomas Alfredson har valt ett grönblekt men vackert foto att skildra detta i vilket förstärker den redan innan täta berättelsen. Modet att skildra relationen och det smått outhärdliga i långsamt tempo är lyckat.

Som helhet har det blivit en stark och berörande film om vänskap, att växa upp och utsatthet. Alfredson/Lindqvist kan vara mycket nöjda med sitt samarbete.

Lyckad vampyrfilm

Överförandet av den moderna vampyrmyten i Låt den rätte komma in har gjorts med varsam och precis hand av Tomas Alfredson. Filmen har blivit en lyckad skildring av vänskap och utanförskap tycker Björn G Stenberg.