Lyckad årgång av Juloratoriet

Musik:År 1733 komponerade Johann Sebastian Bach till någon furs­tes namnsdag(!) en hyllnings­kantat vars första kör inleddes med orden Tönet, ihr Pauken, erschallet Trompeten! (Dåna, ni pukor, skalla trumpeter!). Ett år senare skulle Bachs nya Juloratorium komponeras och då återanvände Bach hyllnings­kantatens första kör, nu av författaren Picander försedd med nya texten Jauchzet! Frohlocket! (Jublen, lovsjungen!), att inleda oratoriets första del. I årtionden har i Uppsala dess berömda fem pukslag och senare smattrande trumpetskall förkunnat advents- och jultidens ankomst i Domkyrkan. Så ock denna helg när ett massivt uppbåd av kör, solister och orkester under Milke Falcks ledning förmedlade Bachs unika blandning av meditation och glädje till oss genom att framföra Juloratoriets tre första delar.Svår uppgiftUppsala Domkyrkas Oratoriekör hade den svåra uppgiften att både sjunga jubelkörer, turbakörer och koraler. Med ovanligt samlad och stabil klang genomfördes de stora körsatserna kraftfullt. Onödigt kraftfullt faktiskt, för kören kom attstundtals överrösta den sammusicerande orkestern. Mer nyanserad klang skulle behövts även om körens detaljfrasering var utmärkt. Det var bättre inlevelse i koralerna och när kören agerade himmelens härskaror respektive herdarna.Orkestern, Svenska Barockorkestern, gav med sina (nödtorftigt) historiska instrument en oerhört spännande, varierad klang trots sin relativt lilla numerär. Gnistrande stråk­klang med ornamenterat spel, färgrik träblåsarklang med upp till fyra oboestämmor, festklang från tre trumpeter och pukor samt trygg grundklang från generalbasens orgel och cello. Särskilt påtaglig blev färgrikedomen i sinfonian som inleder del två av de tre. Där kom herdarnas jordiska säckpipsartade spel via fyra oboeinstrument att både kontrastera och samverka med änglars himmelska spel på stränginstrument och flöjter. Underbart.Goda solisterAv de fyra vokalsolisterna hade tenoren Mikael Stenback den svåra dubbelrollen att dels som evangelist förkunna den grundläggande bibeltexten, dels att som vokalsolist i en mycket svår aria visa upp vokal virtuositet. Han lyckades utmärkt, och i sin aria fick han dela äran med en instrumentalt virtuos flöjtsolist. Altsolisten Carina Bengtsdotter Ljung sjöng med både kraftfull och varm stämma i elegant frasering och nyansering med repris­­ornamentik som extra bonus.Lars Arvidson sjöng sina bassolon med varierad myndighet och mjukhet. I första delens trumpetaria visade både han och virtuose clarintrumpetsolisten Anders Hemström upp dansanta och ståtliga klanger. Sopransolist Eva Ericsson Berglund var först en utmärkt förkunnande ängel från predikstolen. I den senare duett­arian med bassolisten lyckades båda föredömligt anpassa rösterna till maximal tydlighet och uttryck.Ett evenemang som förekommer varje år får nästan förses med årgångsbeteckningar. Alla torde vara nöjda. Milke Falck kan, efter grundlig instudering och under konserten precis samt engagerande dirigentkonst, betrakta 2004 som en bra årgång.