Lundensare om Linné i Lund
KRÖNIKA. Många av oss är med i föreningar, på vars möten vi inte hinner gå så ofta, men som vi ändå håller kontakt med genom deras årsböcker.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Författarna till "Linné och de lärde i Lund" är Sällskapets ordförande Håkan Westling (förord), Bengt I. Lindskog, Matz Jörgensen, Gunnar Broberg och Björn Dal. De formulerar sig förträffligt, klurigt balanserande mellan fakta och "saklig" fiktion, vilket gör boken extra rolig. Linné tillbringade bara läsåret 1727 - 1728 i Lund och författarna frågar sig nu hur Linné upplevde sin tid där och varför han lämnade Lund för Uppsala?
För smålänningen Linnæus låg Lund närmast till geografiskt. Säkert var det ett förnuftigt beslut att resa dit. Som novitie kom han till en intim miljö med cirka 200 studenter och en universitetspersonal om 30 personer, därav tio professorer. En av dessa professorer hette Kilian Stobæus. Han var, som Broberg uttrycker det, "enögd men vidsynt". En skada hade gjort honom blind på ena ögat. Stobæus var en originell man med goda kunskaper, teoretiskt och praktiskt, inom många vetenskapsområden. Han blev professor i experimentalfysik och senare "professor i historia med rätt att undervisa i medicin". Intressant ämnesbenämning, kan vi tycka numera.
Stobæus samlade löftesrika ynglingar kring sig och för dem blev hans samlingar och rika bibliotek nära nog ett paradis. Dessutom hyrde han ut rum åt studenter, bland dem Linné. Statuterna befriade dem som bodde hos en professor att tillhöra en nation. Därför blev aldrig Linné "smålänning" i Lund, och studentsuperi eller andra nöjen tycks han knappast ha ägnat sig åt. På fritiden drog han gärna ut i naturen för att studera daggmaskar och blomster.
Det skar sig mellan Stobæus och Linnæus och forskarna kan inte riktigt förklara varför. Den yngre är förtegen, talar dunkelt om något "fel" han själv skulle ha begått. (Senare uppehöll han dock kontakt med sin lundalärare genom brev och föremålssändningar.) Kanske var det som ordspråket säger, så att "två stora inte rymdes i en påse", även om den ene var patronus och den andre klient. Den 29 juni 1728 lämnade Linné Lund och efter sommarlov i hemmet reste han till Uppsala. Hans Växjölärare Rothman hade sagt att här fanns en intressant botanisk trädgård.
Vi vet nu att Linné blev lurad, eftersom trädgården var förfallen. Men vi vet också att Linné klarade sig bra i Uppsala, mycket bra till och med. Nu kan vi fråga oss: Hur skulle det ha gått för honom, om han stannat i Lund? Kontrafaktiskt kan vi anta att till Holland hade han kommit ännu lättare. Men möjligen hade lappländska resan inte blivit av och det är tveksamt om han fått titeln Kongl Archiater. Hur som helst hade han, var han än slog sig ner, en stark inneboende kraft. Så kanske - men bara kanske - hade han nått världsrykte även om han stannat i Lund.