– Det här är något alla borde uppleva någon gång, säger en av funktionärerna, Jorge Herrera.
Han är själv ett stort reggaefan. Nu står han och ordnar med skyltarna vid ingången. Än så länge är det lugnt på området, men det är fortfarande tre timmar kvar till första liveakten.
– Folk kommer att börja rulla in vid 15-tiden, säger Jorge Herrera.
Lite längre bort, precis intill ingången vid en lummig grusväg sitter två personer och röker i sina solstolar.
– Vi har inga biljetter än, men vår vän är i väg och fixar det, säger Magda Lancu från Järna och lutar sig tillbaka i stolen.
Hon berättar att de är här för att de älskar jamaicansk reggaemusik.
Hennes vän Njoka Said instämmer. Han har åkt hela vägen från Frankrike.
– Vi lyssnar på reggaemusik för att det har ett meddelande, när artisterna sjunger är det inget "bitch" eller "fuck fuck", säger han.
Magda invänder.
– Det är en del "fuck fuck" i dancehall också, säger hon och skrattar.
Än så länge är det lugnt på festivalområdet, som utgörs av ett stort gräsfält. Food trucks och tält står uppställda. Vid glasstället strömmar Bob Marleys toner ur högtalarna. Människor lunkar förbi i sommarkläder. Rastaflätor och virkade hattar syns lite här och var.
Många vi pratar med är på bra humör. De pratar om ”good vibes” på festivalen och att det är en bra gemenskap.
Vid stora scenen riggas det inför kvällen. Om drygt två timmar drar första spelningen igång.
– Det är svettigt vad man än gör, säger scenbyggaren Pärham Jalili samtidigt som han trixar med ett av stängslen framför scenen.
Och solen bränner verkligen. Termometern visar över 30 grader.
Längre bort, inne på campingområdet står tält uppställda med väl valda mellanrum. Det är på grund av brandrisken.
I en grupp av tält sitter ett gäng från Helsingfors. Från ett av tälten syns en tjej som sitter och sminkar sig, de övriga sitter bland handdukar och pantflaskor och har sedvanligt festivalhäng. Bland de tre tälten ligger även ett skateboard.
– Vi tänkte passa på att åka lite skateboard när vi är här, säger gänget och pekar upp mot en skateboardramp som finns precis intill campingen.
De är vana festivalbesökare men har aldrig varit på reggaefestival förut.
– På hemsidan stod det att ingen annan festival lockar en sådan blandad publik. Något som är viktigt i dessa tider då kärlek behövs extra mycket. Så jag tänkte att det vore kul att gå, säger Therese Österlund.