MJUKPOP. Balladdrottningen Sonja Aldén inleder sitt nya album med en kärleksfull vaggvisa om hur förunderligt gåtfull världen är. Sedan blir det new age-anstrukna texter om kärlek, värme, glädje och hjärtlighet i ett bekvämt tempo och med en smeksam instrumentering som man vanligtvis hör i tillrättalagda inredningsprogram på tv.
Dåligt blir det aldrig. Tvärtom så låter det luftigt och friskt om den här skivan där Aldéns vibratoröst porlar fram som en glasklar vårbäck. Är man ute efter en ”Lugna favoriter”-platta att ta ett fotbad till är det här också ett mycket bra val. Själv känner jag dock en tilltagande längtan efter dödsmetall.