Lovvärt men trist

Dokumentären I elfte timmen tar ett totalgrepp om ämnet människan och hennes jordiska miljö. Den handlar om att vi riskerar att dö ut om vi fortsätter på samma sätt som vi gör nu.
Uppsåtet är gott och oerhört ambitiöst. I rasande tempo gås de flesta miljöfakta igenom.
Ett femtiotal experter framträder under filmens 90 minuter med vetenskapliga punchlines med obehagliga fakta. Samtliga är filmade som huvuden och de talar rätt in i kameran. Inklippt mellan dem rullar bilder av giftkatastrofer, badande pingviner och flygfoton över hotad regnskog. Det är urtrist som film betraktat.

Tyvärr, eftersom uppsåtet med filmen är mer än lovvärt. Det blir faktiskt inte heller mer spännande av att filmens producent, filmskådespelaren Leonardo DiCaprio, då och då slår in en öppen dörr med en sammanfattande kommentar.
Den enda som möjligen fascinerar är Stephen Hawking, men mer för sättet han säger det han, denne genialiskt begåvade man, säger. Man kan haja till också över att det forna Sovjetunionens sista president Michail Gorbatjov är med, liksom förre CIA-chefen James Woolsey, båda med miljöengagemang.
De flesta namnet på experterna rullar så snabbt att man knappt hinner läsa dem. Grafiska diagram byggs sekundsnabbt och försvinner med vindens hastighet från bilden innan man ens hinner läsa vad de ska gestalta, än mindre tolka dem.

Föreläsningsmässigt och vetenskapligt är det förmodligen kompetent - det mesta har jag hört eller läst förut. Men det är svårsmält med en så massiv och humorfri information i en biofilm. Den kan dock fungera i undervisningssammanhang.

Lovvärt men trist

I elfte timmen bjuder på massivt med miljöfakta i rasande hastighet. Det funkar inte på bio, anser Susanne Sigroth-Lambe.