Long Blondes in i popeliten

Efter en serie beryktade independent-singlar tar könsmixade Sheffield-gruppen Long Blondes steget ut ur kultkretsarna, med något så ovanligt som ett debutalbum med personlig stämpel, ett helt eget sound.Gruppens lista på inspirationskällor är lång och brokig, alltifrån Bacharach till Ramones och syntdisco. I mina öron har de fångat något av estetiken i det sena 70-talets new wave, typ Television och Toyah, mixat med glam och tidig pop.De rent musikaliska bristerna vänder gruppen till sin fördel, i energiskt studsande poparrangemang som sällan följer en rak linje, men är fyllda av smarta detaljer och avigt charmiga gitarrlicks.Lägg därtill Kate Jacksons genomträngande, teatralt pockande röst som stundom uppbackas av flickstämmor modell Phil Spector, samt en förmåga att kombinera slagkraftig hitkänsla med smått excentriska melodibyggen, man har en vinnare.