Trettio minuter in i sitt sommarprat säger Daniel Sachs, vd för investeringsbolaget Proventus:
– Jag har förmånen att få leva nära kulturen. Det ger mig hela tiden ny kunskap och alternativa perspektiv på världen. Jag önskade att flera i näringslivet engagerade sig i kulturen. Det finns så mycket att lära.
Det hör inte till vanligheten att någon utanför kultursfären talar sig varm om vikten av kulturell bildning. Politiker gör det i officiella sammanhang, men när det kommer till dem själva är de för det mesta så rädda för varje exempel på egen förkovran att endast topplistedeckarnas friktionsfria namn slinker igenom självcensuren.
Det mest pregnanta exemplet på bildningens dåliga status i Sverige har på senare tid dock blivit näringslivet. Dess avstånd till kulturen är så långt att regeringen 2009 rent av kände sig manad att gifta ihop de båda.
Resultatet har inte övertygat alla.
– Svenskt näringsliv, och då pratar vi om de stora företagen i toppen, är påfallande lite vända mot kultursektorn om man jämför med brittiskt eller tyskt eller franskt näringsliv, menar Ylva Gisén, föreståndare för Konstnärliga forskarskolan i ett inslag i P1:s Kulturradion (25/6).
Situationen är så eländig att de franska affärsmännen drar lott om att slippa äta lunch med sina trista, svenska kolleger. Det menade journalisten Jan Gradvall i ett seminarium nyligen. Han hade hört det från en fransk affärsman som beklagat sig över att svenskarna aldrig har läst några romaner, aldrig har sett någon konst och aldrig har någon religiös tillhörighet att tala om.
Det enda de kan konversera kring är pengar och möjligtvis – golf.
Men det finns ljusstrimmor i kulturskymningen, Daniel Sachs är inte den enda. Det senaste exemplet är en ny ekonomiutbildning med tydligt fokus på humanistiska ämnen på Uppsala universitet. Det treåriga programmet startar nästa år på Campus Gotland.
– Vi tyckte att det vore bra för studenterna att vidga vyerna, förklarar Mathias Cöster, lektor i företagsekonomi som har varit med och utformat utbildningen.
I vanliga fall innehåller företagsekonomiska program biämnen som nationalekonomi, statistik och juridik. Här är de i stället humanistiska – till exempel litteraturvetenskap, historia och filosofi.
Mathias Cöster menar att bredare kulturella referensramar i längden hjälper studenten att bättre förstå sitt huvudämne.
– Om man ägnar all sin tid åt ett enda område tror jag risken är stor att man förlorar perspektivet.
Det nya programmet präglas av en utbildningsform som kommer från USA och kallas ”liberal arts”. Det handlar om klassisk bildning, tvärvetenskapliga ansatser och en betoning på förmågor som kritiskt tänkande, argumentationsteknik och kommunikation i olika medier.
– Studenterna som går det här programmet kanske inte i första hand är de som kommer att söka sig till exempelvis revisionsbranschen. Men de kommer att vara bra rustade för att förstå sitt företag eller var de nu hamnar.
Ekonomer befinner sig ofta i chefspositioner, menar han, och där skadar det inte med en bredare förståelse för hur samhället är uppbyggt. Och för att förstå samhället behöver vi kulturen.
– Den här dimensionen i utbildningen kanske inte är till omedelbar nytta när du söker jobb, däremot är den viktig i det längre perspektivet. Det är farligt för universitetet att bli alltför nyttotänkande. Det är inte vårt uppdrag. Vi ska lägga en grund för livslångt lärande, för bildning och för studentens möjlighet till utveckling som människa och individ.
Det återstår att se hur programmet mottas. Det kanske inte kommer att ha det alldeles enkelt i vår tid av arbetslöshet och ekonomisk kris. Det har mycket riktigt funnits en del skepsis internt, erkänner Mathias Cöster.
– Man har tyckt att det låter otydligt och flummigt. Någon har menat att det inte kan kallas för en ekonomiutbildning eftersom inte de vanliga inslagen finns med. Men mest har vi faktiskt mötts av nyfikenhet.
Åter till Daniel Sachs sommarprat. Efter det där om allt vad kulturen har att lära oss säger han:
– I en tid när kultur ofta nämns som utsmyckning eller instrument för hälsa, entreprenörskap och turism, är det viktigt att påminna om att den fria konstens värde är just att den är fri.
Citatet och budskapet skulle kunna komma från Svenska Akademien: Kulturen för kulturens egen skull. Det är fint och sant, men i ett första steg kanske vi alla åtminstone kan enas om dess allmänna nytta – också för ekonomer och näringsliv.