Ljusglimtar i en krisbransch

Skivbranschen fortsätter vara en krisbransch, med en nedåtgående trend främst vad gäller ungdomar som hellre laddar musik från nätet än betalar dyra cd-priser. Men det finns ljusglimtar också i denna bransch, skriver Ulf Gustavsson.

Supertrion Frifots album var en av årets absoluta höjdpunkter.

Supertrion Frifots album var en av årets absoluta höjdpunkter.

Foto:

Kultur och Nöje2007-12-07 00:00
Medan det nyare bärbara ljudet mest handlat om komprimering, har det kvartssekelgamla cd-ljudet tagit stora kliv framåt.
Det låter helt enkelt betydligt bättre om dagens cd jämfört med hur det lät tidigare. Det gäller både nyinspelningar och remastrade återutgivningar av äldre skivor. Främst är det akustisk musik - som jazz, klassiskt och folkmusik - som vunnit på ljudutvecklingen, och på de områdena är nedladdningshotet betydligt mindre än inom pop och rap.

På senare tid har den femkanaliga SACD-tekniken blivit ett starkt alternativ för skivlyssnare som vill återskapa upplevelsen av att höra livs levande musik. Förutom en större mängd ljudinformation innebär flerkanalstekniken att inspelningsrummets akustik tillvaratas. Det ger en oöverträffad närvarokänsla, som att ha musikerna direkt framför sig.
Allt vasst, komprimerat mp3-ljud kan ta och slänga sig i väggen.

Under året har jag förundrats över de lyssnarmöjligheter som SACD-skivorna erbjuder. Ett gott exempel är finska vokalduon Vox Silentiiis tolkningar av medeltida sånger om kvinnliga helgon, på cd:n Passio Sanctarum Filiarum. Materialet är hämtat från gamla handskrifter, inspelningen från Nådendals kyrka integrerar duons klockrent balanserade röster med kyrkorummets akustik till en mäktig helhet av klangytor som låter långt mer än bara två röster.
Jag tar ett annat exemel ur jazzens värld, återutgivningen av kultstämplade Jazz at the pawnshop med Arne Domnérus, Lars Erstrand m fl, i en box om tre cd med SACD-ljud. Som lyssnare kommer helt nära dessa lekfullt inspirerade musiker i den trånga, svettiga Stampen-lokalen. Sluter man ögonen är man där själv.

Svenska skivetiketten BIS fortsätter ligga i frontlinjen vad gäller klassisk musik, såväl artistiskt som ifråga om ljudkvalitet. Under året har jag bl a fastnat för sopranstjärnan Emma Kirkby och svenske lutenisten Jakob Lindberg i en lite ovanligare repertoar från renässansen, på cd:n Musique and sweet poetrie. Temat är kärlek, med skimrande melodiföring och återhållen passion från Kirkby, och en fint modulerat lutspel från Lindberg som bidrar till att göra denna cd till en pärla.
Bland årets många starka vokalskivor kan för övrigt nämnas norsk-svenska Trio Mediaevals Folk songs med material ur norsk folkloretradition, i suggestiva, medeltida klingande tolkningar.
Vad gäller klassisk orkestermusik vill jag gärna lyfta fram Ludwigs nia med Cleveland Orchestra under Franz Welser-Möst, i ett dynamiskt flöde och en subtil melodiföring som slår det mesta och gör att det sjunger redan om det inledande allegrots första takter.

Bland höjdpunkterna i folkmusikutgivningen återfinns Frifot, den svenska "supertrion" som på cd:n Flyt går mot ett avskalat format, mindre experiment och mer rättfram spelmanskänsla. Samspelet mellan de tre är mäktigt, med fioler och mandola som frustar och driver på. Lika trollbindande är de vokala inslagen med sina kvartstonsrika stämmor. En anan pärla inom folkmusiken är uppländska Väsen som på cd:n Linnaeus Väsen framför polskor, polonäser m m med anknytning till den store svenske botanisten. Denna gång ingår slagverkaren André Ferrari i gruppen. Det melodiskt eleganta, rytmiskt drivande spelet låter lyssnaren ana hur det kunde låta när Linné själv dansade till festerna på Hammarby.
Ulf Gustavssons topp 5:

Vox Silentii
Passio Sanctarum Filiarum (Proprius)

Emma Kirkby & Jakob Lindberg
Musique and sweet poetrie (BIS)

Cleveland Orchestra
Beethovens nia (DG)

Frifot
Flyt (Amigo)

Väsen
Linnaeus Väsen (NorthSide)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!