Ellinor Skagegård: Ljudbok för demokratin

Trots billiga pocketar och det svenska deckarundret har bokläsandet i Sverige gått ner i en långsam takt de senaste 20 åren. Delvis har minskningen skett till fördel för internetsurfande som förstås ökat sedan 1980-talet. Utgår jag från mig själv är det helt enkelt så att läsron sällan infinner sig i den småstressade vardagen. Efter jobbet är man trött och sitter hellre framför datorn eller tv:n. Kvällsboken hänger med högst ett par minuter innan ögonlocken blir för tunga.
Det var någon gång förra sommaren som jag på allvar hittade botemedlet, där faktorer som tidbrist och trötthet inte behövde stå i vägen för litteraturtörsten; nämligen ljudboken. Den kräver inget av dig, förutom en stunds uppriktigt lyssnande. Och till skillnad från både pappersbok och e-bok går den utmärkt att kombinera med andra aktiviteter. Plötsligt känns det roligt att diska, tvätta och gå ut och springa. Speciellt om man, som jag, har infört ljudboken i det belöningssystem som tenderar att utgöra tillvaron. Jag får bara lyssna om jag gör något annat vettigt, som att motionera eller städa. 

Och till skillnad från bokläsande har lyssnandet faktiskt ökat. Under 2011 köpte vi 134 500 ljudböcker (enligt statistik från Elibs) vilket är nästan en fördubbling mot antal sålda ljudböcker 2008, 71 500. Och då saknas ändå uppgifter från streamingsajter som Storytel, ljudböckernas Spotify. Och förstås, ett stort antal illegalt nedladdade sådana. Det småtråkiga i sammanhanget är dock att urvalet är och har blivit än mer begränsat. Vill du lyssna på deckare? Inga problem. Men den som är sugen på smalare samtidslitteratur får tyvärr hålla sig till det skrivna ordet. Delvis på grund av nämnda illegala nedladdning har det nämligen blivit ekonomiskt ohållbart att låta läsa in de böcker som inte ligger på några topplistor.

Klassikerna däremot står alltid att finna, något som blev min litteraturräddning när jag var 13 år. Jag hade inte lika lätt sugit åt mig Vilhelm Moberg, Selma Lagerlöf och Hjalmar Söderberg om det inte varit just för ljudboken. Kanske kan det tyckas en aning sorgligt att så många böcker ligger uppslagna med tre sidor lästa på nattduksbordet. Jag inser att ljudboken försämrat min förmåga att ta till mig litteratur i skrivet format. Men gör det så mycket?

Människor är olika, med olika förmågor och sätt att ta till sig upplevelser och information. Att det i dag finns vägar som gör att fler kan möta litteraturen (ljudboken, e-boken) är ett led i att göra läsningen till något för alla. Ljudboken har enligt Kulturrådet lockat till sig människor som inte tidigare varit självklara bokläsare. Som litteraturvetaren Jerry Määttä skriver i Ord och Bild: ”I ett bredare perspektiv kan ljudboken ses som ett medium med en kraftfull demokratisk potential.”

Att det underlättar för motion och hushållsysslor gör ju inte saken sämre.