Livet enligt Frigo

Oktobersolen lyser in på det ljusa brädgolvet och det luktar nytt av målarfärg och trä. Hela fjärde våningen är vikt för Records of a Lifetime, som just håller på att ställas i ordning.
Klädd i manchesterkavaj, jeans och gympaskor visar Alberto Frigo entusiastiskt mig runt. Verket är i sex delar och sträcker sig över lika många år i hans liv, med start 2003.
Första delen utgörs av en mängd små, små foton, som besökarna får använda förstoringsglas för att kunna se. I princip alla föremål Frigo använder med sin högerhand dokumenteras - när projektet är klart 2039 räknar han med att ha tagit en miljon bilder.
- Det är ett visuellt alfabet över en människas aktivitet, säger Alberto Frigo.

I hans byxlinning sitter alltid en liten kamera, i jackan har han en videokamera. Med den skapas en annan del av projektet, genom att fyra sekunder film spelas in från varje offentlig plats Alberto Frigo vistas på. Det senaste året har han bott i Uppsala, så många av snuttarna blir välbekanta för publiken.
På ett bord ligger drömboken - en gigantisk lunta, tätt packad med text. Varje rad beskriver en dröm. Alberto Frigo kan minnas runt tolv per natt, genom att skapa en mental bild där varje bit symboliserar en av dem. Han skissar snabbt upp dagens - samtidigt måste han förstås ta ett foto av sin egen hand. Och det är ungefär här man börjar förstå vidden av Alberto Frigos projekt.

Är det inte jobbigt med detta ständiga dokumenterande? undrar jag.
- På vissa sätt offrar man sig självklart genom att göra det här, ibland är det en mjuk smärta att genomföra det, säger Alberto Frigo
Vägen hit har inte varit rak, utan sträcker sig över flera kontinenter och konstinriktningar. Efter att ha utbildat sig inom design i USA flyttade Alberto Frigo först till Holland, sedan till Göteborg, där han tog en masters i Art & Technology vid Chalmers.
Däremellan hann han med en bussresa tur och retur Vancouver - Costa Rica, när han levde som uteliggare och använde sin poncho som hängmattesäng. Trippen dokumenterades i skrift, och skulle bli en bok. Men inspirationen infann sig inte. I stället kastade Alberto Frigo sig in i högteknologiska konstexperiment, bland annat inom människa-dator-interaktion.
- Men jag fastnade i teknologin, säger han.
Så skedde rent bokstavligen när hans portabla dator, formad som en kostym, visade sig vara för tung för att röra sig i. Alberto Frigo visar med robotlika rörelser hur svårt det var att ta sig fram i denna - nästan bärbara - dator. Först 2003 hittade han hem med Records of a Lifetime. Oftast är projektet inspirerande att arbeta med; både det egna livet och samhället har blivit mer intressant, menar han. En del tycker förstås att det hela är egofixerat.
- Men jag ser det inte som en megaloman grej - om du tittar på verken ser du inte riktigt "mig", det kunde lika gärna ha varit anonymt.

Intresset för Records of a Lifetime är inte lika stort som för mer provokativ konst, menar Alberto Frigo.
- Men jag tror att vissa människor, i framtiden, kommer att uppmärksamma det, inspireras av dess poesi och bli mer uppmärksamma inför sitt eget liv.
Och för Frigos fyraårige son är pappans ständiga fotande, filmande och tecknande helt normalt.
- Men när andra barn kommer hem till oss frågar de alla "Vad är det här, vad gör du?!", säger han.