MERETE MAZZARELLA: Livet är som en kryssning

Livet är som en påse, sa Hasse Alfredsons pastor Jansson. Men man behöver inte vara pastor Jansson för att säga att livet är som en resa. Livet är som en seglats, en färd över osäkra vatten. Vi hade tagit oss till Dover, min man och jag, och därifrån var det tänkt att vi under tio dagar skulle kryssa ner till Tanger och Lissabon och sedan tillbaka via Bilbão och La Rochelle men redan i Engelska kanalen började det blåsa hårt och i Biscayabukten gick vågorna så höga att vi fick söka hamn i La Coruña inte långt från det gamla pilgrimsmålet Santiago de Compostela och sedan nöja oss med något mindre glamorösa hamnar som Cherbourg och Antwerpen. Livet, tänkte vi, är som en kryssning: det är mycket som inte blir som man tänkt. Och, lyckligtvis - det tänkte vi också - kan det bli riktigt bra även när det inte blir som man tänkt. Men livet är faktiskt som en kryssning i ytterligare ett avseende insåg vi så småningom för när vi var hemma igen tänkte vi ofta på vår hytt och undrade vem som bodde där nu - utan att inse att den var vår. Så slog det oss att den naturligtvis aldrig hade varit vår och att det sist och slutligen just ingenting finns som är vårt - mer än till låns under vår korta stund på jorden.

Men det som framför allt utmärker kryssningar är ju att man tas om hand. Man får mat - fem gånger om dagen, om man så vill - och om man nu inte skulle kunna sysselsätta sig själv genom att i all enkelhet promenera på däck och titta på havet eller läsa goda böcker så finns det ständigt människor till hands för att hålla en sysselsatt, i det närmaste maniskt sysselsatt, med bingo och frågesport, med spel, med musikprogram eller shower. Det finns till och med cruise hosts, kryssningsvärdar, prydliga, artiga herrar i sextioårsåldern eller äldre - i många fall pensionerade officerare - vars uppgift är att ta hand om de många äldre damer som reser ensamma. Nej, det är absolut inget suspekt med de här herrarna, skulle de få för sig att stiga över tröskeln till någon passagerares hytt sätts de utan pardon av båten i nästa hamn, men de ska se till att damerna om de så vill får dansa åtminstone någon dans om kvällarna när fartygets orkester spelar upp, de ska hålla dem sällskap vid middagsbordet då och då, de ska samtala med dem, de ska se till att ingen ständigt ska behöva sitta mol allena på utfärdsbussen. Det ska medges: först drog jag på mun när jag hörde talas om dessa herrar men under resans gång såg jag dem ju i aktion och när jag ett tag hade fått följa deras vänlighet, deras diskreta uppmärksamhet och omtänksamhet började jag tänka om. Jag började faktiskt tänka att det borde finnas livsvärdar. Varför ska ensamstående äldre damer behöva betala dyrt för att slippa sitta mol allena på utfärdsbussar?

Merete Mazzarella: Livet är som en kryssning

KRÖNIKA. "Man behöver inte vara pastor Jansson för att säga att livet är som en resa. Livet är som en seglats, en färd över osäkra vatten", skriver Merete Mazzarella.