Det har hunnit bli mörkt ute när Esters stämband samlas för att repa i lokalen i Hågaby. Träväggarna kantas av högtalare, förstärkare och planscher av Led Zeppelin och Yngwie Malmsteen. I mitten av rummet står ett trettiotal stolar utställda för kören som snart ska ta plats. Klockan är 17.30 och några deltagare har kommit tidigt och samlats i korridoren utanför, där de pratar lågmält med varandra. Inne i inspelningsstudion sitter Ted och Maria Dluzewski. De är gifta och har tidigare gjort egen musik ihop, men driver nu Esters musikverksamheter på heltid tillsammans med kollegan Josef Ekrelius. De berättar att målet med verksamheten är att ge människor med funktionshinder samma möjlighet att musicera som alla andra.
– Detta innebär, å ena sidan, att all vår verksamhet är nivåanpassad. Våra deltagare har ofta mycket olika förutsättningar, förklarar Ted Dluzewski.
– Då anordnar vi träffar där vi använder förenklade instrument, till exempel entonsflöjter eller slagplattor. Å andra sidan, jobbar vi även professionellt med en del grupper i den bemärkelsen att vi har regelrätta repetitioner. En annan del av konceptet är att vi även har bra utrustning. Att våra deltagare har en eller annan form av funktionshinder betyder inte att de ska nöja sig, utan då är det ännu viktigare att de får bra instrument att skapa musik med.
LÄS MER: De vinner årets Kultingpris
Ni fick årets Kultingpris för ert musikskapande. Vad betydde det för er och verksamheten?
– Det är glädjande att en verksamhet som vår uppmärksammas. Jag kände att vi fick lite vingar, vi blev stolta, säger Maria.
Kördeltagarna börjar nu ta sina platser. De hälsar glatt på varandra när de kommer in i replokalen, pratar om var de varit innan och talar om att de har saknat varandra. Klockan slår 18.00 och uppvärmningen drar igång. Maria leder kören längst fram och Ted spelar gitarr i kompbandet tillsammans med Josef och två andra deltagare.
– Vi brukar se uppvärmningen som ett gympapass, säger Maria Dluzewska.
Deltagarna kör några korta låtar med mycket kroppsrörelser. Stämningen är livad och deltagarna verkar peppade på vad dagens repetition kommer att erbjuda. Efter uppvärmningen kör de igång med första låten. Varje år har kören ett tema för sångerna de ska sjunga. I år är temat låtar om djur. Det inkluderar bland annat "Vi har bara varandra", "Anna Anaconda" och en remix av "Imse vimse spindel". När de sjunger "Valpen i fönstret", spelar Lisbeth Andersson karusellmunspel mellan verserna. Lisbeth Andersson flyttade från Kiruna till Uppsala 1975, och har varit med och sjungit i kören sedan den startade. När hon var tolv år gammal fick hon sitt första munspel och lärde sig spela det. Att sjunga och spela munspel är det roligaste hon vet, berättar hon under fikapausen. Och att få framföra julkonserterna.
– I adventstid brukar vi ha konsert i Lötenkyrkan, det gillar jag. När man står där på scen och hör folket komma in och alla ljus är tända, då pirrar det i hela kroppen. Det går inte att beskriva med ord.
Hur är det att ha Maria och Ted som körledare?
– De är underbara människor, jag älskar dem av hela mitt hjärta. De är som en del utav mig.
Fikapausen närmar sig sitt slut och Lisbeth drar sig tillbaka in mot replokalen tillsammans med resten av kören för att sjunga vidare under februarikvällen.