Liten film med stor dramatik

Superhjältar, drömflickor och karismatiska skurkar - det är påfallande sällan som människor av kött och blod porträtteras på filmduken. Till och med i filmer som utgår från sanna historier förvandlas livs levande personer till skön- eller svartmålade versioner av sig själva.

Därför är mötet med Barney Panofsky en uppfriskande upplevelse. Han är vresig och självupptagen, dricker för mycket whisky och röker för många cigarrer, gifter sig och skiljer sig och snubblar genom livet på högst ohollywoodskt manér. Det skulle vara lätt att döma honom, men när han tvingas betala för vart och ett av sina misstag är det omöjligt att inte känna sympati.

Filmen bygger på en roman av den kanadensiske författaren Mordecai Richler. Barney (Paul Giamatti) är en judisk-kanandensisk tv-producent för en usel såpa vars liv ska definieras av hans tre fruar: den plågade bohemen Clara (Rachelle Lefevre), den pladdriga arvtagerskan Mrs P (Minnie Driver) och Barneys stora kärlek Miriam (Rosamund Pike).

Det är uppenbart att de tre kvinnorna är skildrade genom Barneys minnesfilter. Som originaltiteln förklarar är det här Barneys version av sitt liv, det är han som bestämmer hur hans historia ska berättas. Och det är just denna subjektivitet som gör filmen så engagerande, att vi som biopublik får sitta tätt intill Barney genom hans livsresa.

Karaktärsskådespelaren Paul Giamatti är (föga förvånande) född att spela Barney. I filmer som American splendor och Sideways har han visat att han kan spela tufsiga och småfula karaktärer med så mycket integritet och kärlek att de får filmduken att sjunga. Dustin Hoffman gör en härligt prillig pappa, och Rosamund Pike har definitivt frigjort sig från epitetet "Bondbrud" med rollen som den idealiserande men garanterat tredimensionella Miriam.

Barneys många liv är en liten film med stor dramatik. Den förklarar kanske inte vad det är att vara människa, men definitivt hur det är att vara Barney Panofsky. Och det räcker långt.