Lisa Ekdahl växte med rösten

Trots att spelningen har placerats mitt i veckan så är Reginateatern i stort sett fullsatt. Det var för en dryg vecka sedan som hennes röst dog och turnépremiären i Uppsala fick skjutas fram. En snabb handuppräckning visar att nästan alla som är här hade planerat att gå på det ursprungliga datumet, vilket får Lisa Ekdahl att skina upp.

– Jag är så glad att ni alla ändå kunde komma. Att vakna upp utan röst är en sångerskas mardröm. Nu får jag se till att rå om er lite extra.

På scen har hon med sig två fulla glas vatten som töms raskt mellan de första låtarna. Rösten är uppenbart inte helt återställd, men tycks växa sig allt starkare desto länge konserten pågår och med den även hennes självförtroende.

Lisa Ekdahls sång är både kraftfull och spröd, men har inte tappat sin karaktäristiska barnslighet. Medan hennes bandmedlemmar spelar ett solo smådansar hon nöjt iväg från micken och låter sina händer ackompanjera sin sång med små dansrörelser i vad som kan liknas vid en kontrollerad spontanitet.

Hon är hemma på scenen och tycks bekväm med sitt fyrmannaband som tillåts ta plats vilket skapar en viktig musikalisk variation. Det enda de inte är riktigt överens om är låtrepertoaren.

– Det är tydligen den som först byter instrument som får välja låt. Nej, någon måtta får det vara, säger Lisa Ekdahl retsamt strängt innan hon styr bandet till nästa låt.

Från första till sista sången har hon ett busigt leende som skulle få Mona Lisa att nyfiket undra vad sångerskan tänker på medan hon sjunger ut sina kärleksförklaringar.

Hon inleder med sånger från sitt senaste album med sånger på engelska och som inspirerats av hennes kubavistelse, för att sedan bjuda på små guldkorn på svenska från hennes långa karriär. Stämningsmässigt tycks vi dock ha lämnat Kuba för en dovt upplyst pariskrog där hennes gamla klassiker har dammats av och känns fräscha när de framförs live.

Det hostas allt mindre, dansstegen blir fler och mot slutet vill jag bara sitta med benen i kors och njuta av denna föreställning som tycks växa med varje sång.

En publik som suttit tyst genom hela konserten kallar in Lisa Ekdahl med stående applåder och busvisslingar för ett andra extra nummer.