Linus Tunströms vill skapa ett levande teaterhus

- Teatern tillhör publiken, det är deras rum och där ska vi berätta historier som är relevanta för den, säger han när vi efter en kort utflykt till teaterpersonalens kaffeautomat satt oss ned i hans tillfälliga rum i Stadsteaterhuset på Kungsgatan.
Blott två dagars ledighet har han haft mellan det senaste jobbet med att regissera Strindbergs Ett drömspel i schweiziska Bern och ankomsten till Uppsala. Hela hans senaste år har varit intensivt med en roll i biofilmen Sök, tv-regi till miniserien Mästerverket och regi till Farliga förbindelser på Stockholms stadsteater. Lägg därtill turbulensen kring hans chefstillsättning. Många, däribland den lokala fackklubben på Stadsteatern, ville hellre se en kvinna på posten.
- Men det där tog jag inte personligt, det var mer en principiell fråga. Allt känns bra och jag kommer att ägna mig helt åt Upsala stadsteater dessa tre år, inga andra uppdrag vare sig med film, tv eller utomlands, säger Linus Tunström.
- Jag har verkligen jobbat för att knyta kvinnliga regissörer hit, men jag var ute lite sent i år, så jag har väl inte lyckats få hälften/hälften detta spelår.

Han har huserat i det tillfälliga chefsrummet en dryg månad vid det här laget. Det är inte stort och möblerat med två nydesignade djupröda stolar och en affisch från föreställningen Elektras döttrar på väggen. Linus Tunström är klädd i svart, luvtröja och jeans. Han börjar prata sittande, men ibland, när jag ställer följdfrågor, reser han sig och använder hela kroppen för att uttrycka sig. En fransk skådespelarutbildning med rötter i mim och commedia dell´arte, samt 18 års yrkesliv, mest som regissör sätter spår i uttrycksmedlen. Det som skiljer honom en aning från sina företrädare på teaterchefsposten är ett filosofiskt drag, en vilja att teoretisera över teater och dess möjligheter till kommunikation.
- Det som intresserar mig mest just nu är mötet mellan scen och salong. Varför blir publiken så lycklig när något går fel på scenen? Jo, därför att den blir medveten om teaterns dubbla perspektiv, att det både berättas en fiktiv historia och att det är en verksamhet som sker här och nu. Denna attityd eller medvetenhet om vad teater är tycker jag är viktigare än om det man sätter upp är klassiker eller nyskrivet.

Han skisserar en idé om att samla hela teaterhuset i att undersöka ett gemensamt tema i stället för att arbeta med färdiga pjäser, enligt en brittisk modell, deviced theatre.
- Kanske de tematiska projekten vi drar i gång kan komma att leda ingenstans, kanske leder de till underhållning eller experiment, kanske ändras föreställningen varje kväll och begreppet premiär får skrotas, säger han.
- Så vill jag undersöka begreppet ?folklig?. Vad är det? Går det att förena folklighet och modernism?
Formellt tillträder Linus Tunström sin befattning 1 juli, men om några veckor ska han presentera sin första repertoar för spelåret 2007 - 2008. Den kommer att innehålla både klassiker och nyskrivet, avslöjar han och den blivande teaterchefen ska själv regissera en av föreställningarna. Men mer än så kan han inte säga än. Alla kontrakt är inte klara, alla projekt är inte färdigdiskuterade.
- När jag började fundera på jobbet som teaterchef hade jag bara drivit mina egna projekt som regissör på olika institutioner. För det mesta finns inget helhetstänk på dessa.

Var och en verkar för sig, inom sitt projekt. Jag tror att man kan bli starkare om man lär av varandras erfarenheter och sådana möjligheter vill jag skapa här.
Som regissör har han arbetat på både små frigruppsscener som Teater Galeasen och stora institutioner som Stockholms stadsteater, men också med koreografi för Cullbergbaletten.
Förra höstens Farliga förbindelser på Stockholms stadsteater kallar han sin hittills viktigaste föreställning, inte minst tematiskt.
- Den handlar om maktspel och utnyttjande i relationer, men också hur vi bygger upp samhället som yta, säger Linus Tunström.

Hans pappa, Göran Tunström, var en hyllad författare och hans mamma, Lena Cronqvist, är en av landets mest uppburna bildkonstnärer. Riktigt vad den uppväxtmiljön har inneburit för honom själv tycker han är lite svårt att säga.
- De har aldrig ställt några höga krav på vad jag ska hålla på med. Det är jag själv som sätter ribban högt. Det jag möjligen kan ha fått med mig är självförtroende till att arbeta med konstnärliga uttryck. Men jag tror det är viktigt att odla sin självinsikt och veta var man klickar, säger han.
Den första kontakten Linus Tunström fick med teater var när han var i tonåren och började längta efter att få kontakt med tjejer.
- Jag var mycket blyg men hade hört talas om att i dramatikgrupper gjorde man trygghetsövningar tillsammans. Där träffade jag sedan min första flickvän och fick lite ordning på den där längtan, berättar han.
- Så såg jag en föreställning med Pina Bausch kompani som gästspelade i Stockholm. De berättade om livet, både underhållande och känsloväckande. Den upplevelsen kom att vända upp och ned på mitt liv.

Den ledde till allt-i-allo-jobb på Teater Galeasen och en regidebut som 20-åring med en föreställning på en båt i Norra Hammarbyhamnen. Året därpå i det närmaste geniförklarades 21-åringen som regissör för Jungfruleken på Teater Galeasen.
Men nu är det Uppsala och dess världar han vill lära känna, både den akademiska med universiteten och ?den andra?. Han har inte så många erfarenheter av staden än några vaga från ungdomstidens besök på nationerna tillsammans med en släkting som läste här.
Upsala stadsteaters organisation tycker han verkar välfungerande men den kan utvecklas på sikt. På önskelistan står att få bjuda in intressanta konstnärer, gärna från utlandet, som kan ha seminarier i huset, samt också intressanta gästspel. Barnteatern betraktar han som mycket viktig och den ska få leva kvar tillsammans med teaterexperiment för vuxna på scenen Ettan, i Stadsteaterns källarplan.

En internationell teaterfestival tycker han också vore roligt att få grunda i Uppsala, liksom ?Filosofiska baren?, en mötesplats med seminarier, diskussioner och förtäring i Stadsteaterns kafé. Nya publikgrupper vill han locka med evenemang som nattshower och poetry slam.
- Teater är något som vi skapar tillsammans med andra människor. Det är ett av våra djupast liggande behov att få gestalta berättelser för varandra, för att försöka begripa världen och oss själva, säger Linus Tunström.
- Från regiarbetet har jag med mig att se till att skapande krafter frigörs och det är min glädje att skapa kreativitet. Min dröm är att få kreera en intensiv teaterfest här i Uppsala och att Upsala stadsteater ska bli Sveriges främsta konstnärliga teater.