Lindfors och Werup möts

Jacques Werup har ibland kallats för en svensk Leonard Cohen, och den liknelsen är fullt adekvat när det gäller Gör mig lite levande, med osminkade och en aning grånade bilder av vuxen kärlek som ibland balanserar på desillusioneringens rand, men utan att tappa hoppet om mötet, ömsintheten och sensualiteten.Nämnde Cohen ligger nära till hands i ett struttigt, lite kabaretliknande nummer som t ex Nära, liksom titelspåret, men i andra stunder drar musiken åt jazz och jazzballad, med hjälp av musiker som Jan Lundgren och Jesper Thilo. Lill Lindfors gör som alltid ett omsorgsfullt hantverk, med förmåga att avläsa och fånga en texts valörer, och med särskild känsla för det svalt sensuella. Svagheten i sammanhanget är Werup själv, inte som diktare utan som sångare, vilket han också envisas med att vara. Visst finns det charm i hans spruckna, pratviskande och lite darriga röst, men det räcker inte för att lyfta dessa sånger till den nivå som Lill Lindfors förmår göra. Ett något haltande kärleksmöte, således.