Lilar: jag är första feministen

KRÖNIKA. Suzanne Lilar var den belgiska feministen som hamnade i åsiktskonflikt med Simone de Beauvoir. Marianne Jeffmar intervjuade henne före hennes död.

Marianne Jeffmar

Marianne Jeffmar

Foto: Tomas Lundin

Kultur och Nöje2012-03-08 08:35
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Suzanne Lilar (1901-1992) var en belgisk romanförfattare, dramatiker och essäist, född i Gent. Hon var den första studentskan vid Gents universitet, disputerade i juridik vid 24 års ålder och blev den första kvinnliga advokaten i Antwerpen. Hennes franska förlag, Gallimard, gav ut Cahiers Suzanne Lilar i samma serie som hedrat Camus, Céline och Gide.

Mest känd är Lilar för sin häftiga polemik mot Simone de Beauvoir. Hon menade att det var hon själv som var den första feministen och att hennes essä Le malentendu du deuxième sexe (Det andra könet, ett missförstånd), publicerad 1969, var den egentliga drivkraften bakom de Beauvoirs bekännelse till feminismen 1970.
En av Lilars teser är att människan från början är bisexuell. Hon stödde sig på då aktuell endokrinologisk forskning. Senare forskning har också visat att även om könet bestäms vid befruktningen dröjer det till graviditetsvecka sju, innan produktionen av testosteron kommer igång och till vecka tio, innan könsorganen börjar utvecklas. Slutsats: vi bär alla på både manliga och kvinnliga anlag. Hos vissa individer överväger det manliga, hos andra det kvinnliga.

När jag intervjuade Suzanne Lilar i Bryssel året före hennes död slog hon fast:
- Jag är bisexuell, som de flesta människor. Min feminism innebär att jag accepterar min dubbla sexualitet, att jag bejakar både det manliga och det kvinnliga inom mig.

En annan av Lilars teser är att kvinnans feminina egenskaper inte gör henne till en andra rangens människa. Tvärtom kan hon dra nytta av sina medfödda manliga egenskaper utan att behöva imitera mannen.
Suzanne Lilar vände sig särskilt mot de Beauvoirs tes: "Man föds inte till kvinna: man blir det." Det var så de Beauvoir hade inlett del II av Le deuxième sexe (Det andra könet) 1949. Det andra könet var en produkt av civilisationen.
De Beauvoir hade förklarat: "... från hennes första levnadsår inpräntas hennes kallelse (till kvinna) tyranniskt i henne."
Och Lilar:
- Till skillnad från de Beauvoir tror jag inte alls att kvinnligheten är någon konstprodukt. Vi föds faktiskt till flickor, vi blir det inte. Och det ska vi vara stolta över. Där har ni min feminism.
Vidare:
- Det som de Beauvoir framför allt har missat är huvudpoängen: könet är ett provisoriskt jämviktstillstånd. Alla kvinnans egenskaper finns i någon mån hos mannen och tvärtom.

- Hur reagerade då Simone de Beauvoir på ditt utspel? undrade jag.
- Hon och Sartre satte i gång en våldsam kampanj mot mig.
Suzanne Lilar berättade också att hon så länge hon kunde minnas hade chockat sin omgivning med sin starka vilja, sin experimentlusta och sin frispråkighet. Men det var inte förrän 1960 som hon chockade det kulturella etablissemanget ordentligt. Då steg hon fram och erkände att det var hon som skrivit La Confession Anonyme, en autofiktiv roman om ett sado-masochistiskt och samtidigt "sakralt" kärleksförhållande.