Lettisk litteratur i fokus
I år uppmärksammas Lettland på Bok- och bibliotek i Göteborg. Rekordmånga svenska översättningar ska locka nya läsare till den hittills ganska okända lettiska litteraturen.
Foto: Staffan Claesson
Nora Ikstena själv har just anlänt till Göteborg, slår sig ner på en stol i den lettiska montern. Runt oss testas mikrofoner. Mineralvatten ställs fram. Själva montern är spektakulär, helt gjord av wellpapp och placerad centralt på mässgolvet. Den är byggd som en miniatyr av det planerade nationalbiblioteket i Riga.
Hon säger att det är fantastiskt att hennes tio år gamla bok fortfarande lever, säljer, och blir läst.
-Jag har skrivit sammanlagt 14 böcker. Men Livets fest är speciell, en evergreen, mitt genombrott som författare. Den bok som har fört med sig mest lycka.
Livets fest handlar om en flicka som kommer till sin mors begravning, och som där möter sju personer som berättar om modern, Eleonora, ger pusselbitar från hennes liv.
-Det är en personlig berättelse om Elenoras liv. Men berättelsen beskriver också Lettlands historia, ger glimtar från den, säger Nora Ikstena.
Poeten och översättaren Juris Kronbergs befinner sig också i den lettiska montern. Han är programkoordinator för det lettiska programmet på mässan, sköter kontakterna och medverkar vid en rad seminarier där den lettiska litteraturen presenteras för svensk publik.
Juris Kronbergs har också översatt flera av de böcker som ges ut i samband med mässan, bland annat Nora Ikstenas Livets fest.
-Det har länge varit tyst i Sverige om lettisk litteratur. Få böcker har översatts till svenska, 40 allt som allt, från historiens dag 1. Men i höst kommer det ut tolv lettiska böcker i Sverige, säger Juris Kronbergs.
Den samtida lettiska litteraturscenen domineras just nu av kvinnliga författare, berättar han. Åtminstone vad gäller prosan.
-Av någon anledning skriver kvinnorna prosa och männen poesi. Det är förstås en generalisering ... och kanske en tillfällighet, ingen vet varför det ser ut så.
Juris Kronbergs rycker på axlarna. Det är svårt att beskriva sin egen samtid, och lätt att hamna i förenklingar.
-Men karaktäristiskt för lettiska författare är att de är mycket språkligt skickliga, måna om språket. Det har att göra med Sovjettiden. Lettiskan var hotad av ryskan, författarna blev väldigt språkmedvetna. Och är det fortfarande, säger han.
Tydligt är också hur poesins roll har förändrats sedan Lettland blev självständigt från Sovjetunionen 1991.
-Under Sovjettiden var poesin den ledande genren. Poesin gav författarna möjlighet att tala mellan raderna, metaforiskt, och var ett substitut för det som var förbjudet, som olika former av andlighet och fri journalistik. Poesin var folkets röst, och en del poeter blev oerhört populära, som filmstjärnor.
Numera är poesin marginaliserad, upplagorna små.
-Det behövs stora kriser för att poesin ska vara viktig. Det är helt klart, säger Juris Kronbergs.
Det börjar bli dags för invigning av den lettiska montern. Folk samlas framför scenen, förra presidenten Vaira Viíe-Freiberga sätter sig längst fram. Mineralvattnet fylls på.
-Bokmässan är ett genombrott för oss. Ett stort steg mot fler översättningar i de skandinaviska länderna, och i Europa, säger Nora Ikstena.
Så jobbar vi med nyheter