Lesbre på Uppsalabesök
Den franska författarinnan Michèle Lesbre kom till Uppsala och Celsiusbokhandeln i tisdags för att signera sin bok, Den röda soffan, som nyligen översatts till svenska. UNT träffade henne över en kopp kaffe på anrika kafé Ofvandahls.
Michèle Lesbres tionde roman har nyligen översatts till svenska.
Foto: Patrik Lundin
I "Den röda soffan", en liten bok på knappa 150 sidor, står resan för så oändligt mycket mer än att bara ta sig från punkt a till b. Huvudpersonen Anne, en kvinna i medelåldern, ger sig ut på en tågresa för att leta reda på sin gamla kärlek Gyl, men det verkliga skälet för resan är något helt annat.
- Hon vill träffa honom, visst, men det är bara ett svepskäl, säger Lesbre. I själva verket letar Anne efter en balans bortom utopierna, ny energi och förmågan att tro på något igen. Hon representerar många av oss fyrtiotalister som under 70-talet trodde på det ideala samhället och de marxistiska teorierna och som i dag känner oss utarmade.
Under resans gång konfronteras huvudpersonen med ett förfallet Ryssland som sveper förbi tågfönstren. Och medpassagerarna på det tåg som ska ta henne till Bajkalsjön och Gyl figurerar mest som stumma statister eller fåordiga män med vilka hon söker kommunicera på knagglig ryska utan större framgång. Ju längre fram hon kommer desto mindre viktigt tycks mötet med den forne älskaren, i stället tänker Anne mer och mer på det hon har hemma i Paris, vänskapen med en gammal kvinna. -Resan blir en parentes, en möjlighet att stanna upp, en tid för reflexion, förklarar Lesbre.
För tio år sedan gjorde Michèle Lesbre samma resa, med tåg, genom Ryssland.
- Precis som Anne var jag i behov att resa. Och jag älskar tåg, det är det vackraste sättet att färdas på. För mig är det ett sätt att leva, en frihet. Ryssland var det självklara valet för mig. Efter att ha upphöjt landet till en myt under så lång tid ville jag se landet i dag, med egna ögon. Jag behövde ta mig igenom en gammal dröm som blivit en mardröm.
Som en parallell historia löper relationen mellan Anne och Clémence, den gamla damen som bor i samma hus och för vilken Anne läser böcker. Trots sin höga ålder och en dramatisk förlust i ungdomen av sin första kärlek p. g. a. andra världskriget är Clémence den som tar livet med ro och lever i nuet.
- Jag tänkte mig henne som en enkel kvinna utan utbildning. Men det hon har är livslusten och hon blev till ett lysande porträtt av ålderdomen och önskan att leva livet in i det sista.
Den röda soffan är Michèle Lesbres tionde roman. I den finner man människor som under olika omständigheter märkts av historiska sammanhang. Det här går som en röd tråd genom Lesbres författarskap, precis som resorna. Själv sammanfattar hon det så här:
- Jag vill skriva böcker som jag själv kan känna igen mig i. Karaktärerna i böckerna rörs av det som händer i vår värld, de är med, försöker förstå, gör sina misstag, men i stunden, när det sker, ryggar de inte undan.
Så jobbar vi med nyheter