Gunnar Carlsson: Leopold Bloom är du

KRÖNIKA. Bloom, huvudpersonen i James Joyces roman Odysseus, är 1900-talets hjälte, en vardagsmänniska som du och jag, skriver Gunnar Carlsson.

Foto: Pelle Johansson

Kultur och Nöje2009-06-16 10:05
Gunnar Carlsson
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I dag är det den 16 juni, den dag 1904 som den irländske författaren James Joyce lät sin märkliga roman Odysseus utspelas i Dublin. Världen över uppmärksammas dagen med seminarier, maratonläsningar av tegelstensvolymen och förstås diverse jippon i Dublins fair city, platsen för brottet. Bloomsday kallas dagen efter annonsackvisitören Leopold Bloom som i romanen från morgon till sen natt travar runt på gatorna, möter olika personer, iakttar, lyssnar och minns. Bloom är 1900-talets hjälte, en vardagsmänniska som du och jag.

Den som googlar på James Joyce får i dag över åtta miljoner träffar. Det är inte så illa pinkat skulle någon av de typer som Bloom stöter på kunnat slänga ur sig.
Om inte Joyce hade gett romanen dess titel hade de flesta läsare inte brytt sig ett dugg om eventuella paralleller till Odysseus irrfärder på hemväg från de blodiga striderna vid Troja. De homeriska inslagen är krumsprång, ibland komiska, men Joyce hade ett noggrant schema för kapitlen där ämnen och kroppsdelar behandlas. Forskarna har därför kryllat som myror över romanen.

Många författare kan känt sig föranlåtna att deklarera sin inställning till Joyce. Den brittiske författaren Anthony Burgess tar ett steg till. I sin mästerliga sedeskildring av 1900-talet, Jordiska makter, kastar Burgess för ett ögonblick in Joyce i handlingen, visserligen i ett myller av gestalter, men ändå.
"Jim Joyce ägnade en hel stor roman åt den Dublindag då jag blev förförd. Jag har aldrig kunnat ta den boken på allvar, vilket jag själv sa till honom i Paris", skriver Burgess.
Smaka på den meningen igen. Inte illa. För en del Joycenördar kan det jämföras med att någon bland teologer hade påpekat någon felaktighet i Bibeln och sedan lagt till att "jag fattar inte hur Marcus kunde skriva så, jag hade ju sagt att det var åt skogen."

Den som talar i Jordiska makter är Kenneth Marchal Tommey, homosexuell, berömd författare. I romanen blir han som fjortonåring förförd av en redaktör George Russell. Det råkar var just 16 juni 1904 i Dublin då Odysseus utspelas. Russel skymtar också i Odysseus i ett avsnitt från Nationalbiblioteket. Tommey kommenterar att Joyce i alla fall gett förföraren en oknäckbart alibi för den eftermiddag när övergreppet skedde.
Tommey säger sig ha tyckt om James Joyce "men inte hans vanvettiga experiment med språket."
Ja, där går säkert åsikterna isär blad läsare än i dag. Odysseus är en säregen, skojfrisk, rå och frodig - visst bitvis svårläst - men sammantaget lustfylld läsupplevelse.