Lenke Rothman till minne
Somliga konstverk glömmer man aldrig. Lenke Rothmans installation Spår är ett sådant verk.
Foto:
Från helvetet i Auschwitz och Bergen-Belsen kom den 16-åriga Lenke till Sverige med perforerade lungor och ett livslångt trauma i bagaget. Nästan hela hennes familj hade utplånats, själv var hon en av dessa överlevande som på olika sätt kunnat vittna om det som aldrig får glömmas. Lenke Rothman gjorde det genom ett konstnärskap som lyckades med det enorma: att förvandla det personligt upplevda till i vidare mening allas minnen. En allmängiltighet som gjorde intrycken ännu djupare. Lenke Rothmans konst var sådan att vi aldrig kan fjärma oss ifrån den. Den berör och påminner oavbrutet om det oerhörda som hände mitt i ett Europa som räknade sig som civiliserat.
Här i Uppsala har vi kunnat se Rothmans konst i en minnesvärd utställning i Bror Hjorths Hus 1999 där inte minst hennes förmåga att upphöja de små uttrycken till omistliga symboler för något mycket viktigt imponerade. Med sytråd, säkerhetsnålar och fragment av brev, fotografier och andra dokument gestaltade Rothman på en gång bräckligheten och tyngden av sina minnen. Liknande erfarenheter gavs form och gestalt i Lenke Rothmans utställning hos Moderna Museet under tiden på Klarabergsviadukten i Stockholm 1999. I utställningsserien Udda veckor svarade Rothman för ett av de allra starkaste och mest minnesvärda inslagen. I en intervju i samband med den utställningen motiverade konstnären sin verksamhet med orden "Jag ska berättiga min tillvaro genom att skapa".
Nu är Lenke Rothman död, 79 år gammal. Därmed har ett av de allra tyngsta vittnesbörden om det förra århundradets vedervärdiga brott tystnat. Men kvar på den lilla biten järnvägsräls ligger den färgglada bollen, omöjlig att glömma.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!