Lekfullt och inkännande

Karolina Bergström ser en film om kärlek på äldre dagar - och blir förtjust.

Foto: Nicola Dove

Kultur och Nöje2014-01-31 08:02

Roger Mitchell, regissören bakom den klassiska kärlekskomedin ”Notting Hill”, har under mer än tjugo år drivit ett independentbetonat samarbete med författaren och regissören Hanif Kureishi. Tillsammans har de skapat ett pärlband av egensinniga berättelser som tv-serien ”Förorternas Buddha” och filmen "The Mother". Deras senaste gemensamma alster, ”Le Week-End”, tog sin början för mer än sju år sedan då filmarparet tillbringade en gemensam helg i Paris.

Hit kommer det äkta medelålders paret Nick och Meg för en spontan weekend, som råkar sammanfalla med deras trettioåriga bröllopsdag. Besvikelsen är nära då det bokade Monmartre-hotellet - samma de bodde på för trettio år sedan - inte visar sig vara det destillat av parisisk charm Meg trängtat efter. Men, efter en uppgradering i hotellstandard är Nick och Meg tillbaka i leken. En gnagande oro över det gemensamma äktenskapsprojektet sätter dock käppar i hjulet. För, som Meg säger, ”när barnen har lämnat oss – vad finns då kvar?”. När paret så plötsligt stöter ihop med Nick gamle studiekamrat Morgan (Jeff Goldblum) ställs allt på sin spets.

”Le Week-End” är en produktion där inte bara nollbudgeten utan även lekfullheten med filmmediet lyser genom varje ruta. Jim Broadbent och Lindsay Duncan är lysande i rollerna som Nick och Meg, och det är också uppfriskande att se en film som på Woody Allen-vis mest verkar ha lekts fram. Samtidigt som man som åskådare även önskat ett mer handfast filmiskt hantverk. Ett bitande crescendo i form av en dystopisk middagsbjudning gör dock ”Le Week-End” sevärd för alla som önskar se något utöver det perfekt välpolerade.

Le Week-End

Regi: Roger Mitchell

Royal

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!