Lee briljerar i ny genre

Shanghai 1942. Den forna brittiska kolonin är ockuperad av japanerna. Kina är sönderslitet av inbördeskriget mellan kommunister och nationalister, under ockupationen lagt på is en stund. Alla bevakar varandra och de politiska morden och utrensningarna är många. I och med att USA gått med i kriget börjar kineserna känna ett allt större hopp om befrielse.
Bortom all denna turbulens träffas överklassfruarna för att utöva de två favorithobbies som står till buds: shopping och mahjong. Det gäller för en kvinna att ha koll på alla de sociala koderna i de båda sysselsättningarna. Särskilt viktigt om man som den unga Wang dessutom deltog i de högsta salongerna som spion med uppgift att hitta ett tillfälle att döda den med japanerna samarbetande ministern Herr Yi. I synnerhet som hon också med tiden inleder ett hemligt förhållande med honom...

Regissören Ang Lee har verkligen skaffat sig en intrig denna gång som behöver någon så mästerlig som honom själv att reda ut. Denne kameleontiske filmare som gjort mästerverk i många skilda genrer med filmer som Brokeback Mountain, Crouching tiger, hidden dragon, The Ice Storm och Ride with the devil gör nu sitt avtryck i spionfilmen. Man ska knappt behöva säga det, men han lyckas utomordentligt bra. Då har han ändå valt att göra Lust, caution över två och en halv timme lång utan en enda död minut.
Däremot är döden hela tiden närvarande för huvudpersonerna. Det som börjar i ett slags idealistisk anda i en studentteatergrupp har efter fyra år blivit ett sätt att leva. Under hela den tiden har man slitit för att hitta ett tillfälle att komma åt den sluge och mycket försiktige Herr Yi. Vartefter dras den unge Wang allt närmare honom i känslorna. En spions viktigaste egenskap är lojalitet säger ledaren för cellen. Men mot vem, hjärtat, gruppen eller politiken? Hur ska hon välja?

Det är till stora delar en melodram. Det understryks av att den mörka passionens musik, tangon, alltsomoftast hörs i filmen, ibland uppblandad med någon känslosam kinesisk sång. Annars spelar ingen över, utan det är de små förändringarna i ansiktsuttrycket som visar vad skådespelarna känner.
Om de inte är i sängen förstås. Filmen har föregåtts av ryktet om sexscenerna och det kan sägas att de är så nära pornografi man kommer i en spelfilm utan att det är "på riktigt". Men de fyller sin funktion, det är till exempel där som Herr Yis sanna karaktär kommer fram, i en blandning av makt, begär och ett slags ömhet.
Ang Lee har lagt ned stora ansträngningar på miljöer och vackra filmningar. Det gör att det grymma bedrägligt späs ut. Hur mycket tanke det ligger i att skildra kinesisk historia samma år som det blir OS där är svårt att säga. Det finns inte mycket av någon tydlig regimkritik i filmen. Snarare är det den mänskliga grymheten och skröpligheten som nagelfars. Inte minst också hur lusten får försiktigheten att rämna.

Lee lyckas oftast att få sina skådespelare att bjuda till det yttersta och det verkar han ha gjort även här. Tony Leung vet vi sedan tidigare är en superb skådespelare som får fram det dubbelbottnade hos Herr Yi. Nya fyndet Tang Wei kommer också säkert att gå till flera stora uppgifter. Hon är suveränt bra i denna utlämnande och svåra roll.
Ang Lee visar igen att han är en av vår tids största filmskapare.

Lee briljerar i ny genre

Lust, caution är över två och en halv timme lång, men Björn G Stenberg hittade inte en enda tråkig minut.