Leconte når inte ända fram

Denne spelar en framgångsrik antikvitetshandlare som är duktig i affärer men helt värdelös på relationer. När någon påstår att han inte har några vänner, allra minst någon "Bäste vän", tar han upp ett vad om att så inte är fallet. Desperat uppsöker han sedan den ene efter den andre av de personer som han tror skulle kunna vara hans vänner. Ingen nappar, tvärtom. Han är känd som en egoistisk tråkmåns.
Han träffar då på en taxichaufför som han övertalar att ställa upp. Något händer. . .

Amerikansk film kan verka besatt ibland av att skildra vänskap på film. Fransk (och svensk) film är det inte. Så det har väl något slags nyhetens behag för Leconte.
Tyvärr har det inte blivit någon riktig laddning i det hela. Auteuil spelar sedvanligt bra men denna roll är inte riktigt hans grej. Dany Boon landar bättre i sin men blir väl mycket av naiv tönt som det är synd om. Humorn är också mer sentimental än rolig.

Så tyvärr, regissören till starka filmer som Änkan på Saint-Pierre, Hårfrisörskans make, Flickan på bron och Intima främlingar lyckas inte ända fram denna gång. Filmen berör inte särskilt, som bäst blir den lite gullig här och var.
Förhoppningsvis tar Leconte upp sig. Han har sagt att han bara ska göra tre filmer till i livet så det är inte så många att vifta på.

Leconte når inte ända fram

De flesta av Patrice Lecontes filmer har handlat om möten mellan två personer, människor som inte just känner varandra tidigare. Så också i Min bäste vän där han återigen samarbetar med Daniel Auteuil. Björn G Stenberg har sett filmen.