Lättglömda dängor

POP. Sverige behöver fler duetter, hävdar Thomas "Orup" Eriksson. Jag är böjd att hålla med. En duett kan ofta bli dubbelt så bra, eller åtminstone hälften så dålig som en soloinsats. Showturnéaktuella Lena Philipsson & Orups första duettskiva domineras av snygga poppastischer och vardagsnära texter på svenska. Roligast blir det när paret intar påhittade roller, växlar verser och kärleksgnabbas. Vissa nödrimsfiaskon mildras också med hjälp av en småbisarr humor ("När du rör vid mig stannar klockorna, och jag glömmer bort alla dockorna, som jag haft förut innan du kom in").

De många polerade, Motowninfluerade 60-talsarrangemangen känns lite väl trygga, men samtidigt väloljat välljudande. Låtarna är rena bagatellerna i grunden, lättglömda dängor, men även trivialiteter kan ju framföras på ett genomarbetat och professionellt sätt. Dessutom är Lena och Orup utrustade med en befriande självdistans, trygghet och rutin. Sådant är nästan lika sällsynt i den ängsliga popbranschen som roliga duetter.

Lättglömda dängor

Showturnéaktuella Lena Philipsson & Orups första duettskiva domineras av snygga poppastischer och vardagsnära texter på svenska, skriver Björn Lövenlid.