Det är lätt att göra en tankevurpa. Byt ut några slutbokstäver och vips har man bakat en luftig pudding av en teaterarbetare. Men vad en sufflös faktiskt gör under de många timmar de spenderar i teatersalongen är något mer komplicerat. Jag ringde till Lina Sundström som i fem år arbetat som sufflös på Uppsala stadsteater.
– En sufflös huvuduppgift är att vara med på repetitioner och föreställningar för att hjälpa skådespelare med sina repliker, säger hon.
För det krävs att sufflösen är hundraprocentigt fokuserad hela tiden. På en millisekund kan något gå snett och då är det sufflösens jobb att ha koll på manus och vara beredd att flika in repliker.
– Det svåra är att vara på tårna även femtionde gången man ser en föreställning och känna av om en skådespelare är på väg att tappa bort sig.
Tvärt emot vad många tror sitter inte sufflösen längre gömd under en lucka vid orkesterdiket utan oftast bland publiken, längst ut på kanten på främre raden.
– Det är både negativt och positivt att inte behöva gömma sig i en lucka. Dels kan man bli distraherad av att något händer i publiken, men dels är det också bra för koncentrationen och roligt att höra publikens reaktioner. Jag skulle nog inte jobba så bra i lådan.
Det finns ingen utbildning för att bli sufflös utan det gäller, som inom så många andra branscher, att få en fot in och göra bra ifrån sig. Lina Sundström själv började med att jobba i Stadsteaterns foajé. För den som känner sig lockad av teatervärlden kan sufflösjobbet också vara ett sätt att lära sig hur allt där fungerar.
– Att ha skådespelardrömmar kanske inte passar en sufflös. Men vill man på något annat sätt jobba runt scenen så är det en bra start.
Lina Sundström säger att en bra sufflös är lyhörd, fokuserad och har en positiv inställning. Just för att man jobbar med så många olika människor får man som sufflös också ofta rollen som psykologen i gruppen. Så ett intresse för det psykologiska skadar inte heller.
– Det är ett jätteroligt yrke. Nu senast sufflerade jag en musikal utan en enda replik. Då krävdes det att jag kunde sjunga alla låtar - och det alltid lite före skådespelarna ifall de skulle tappa bort sig. Det var en utmaning men väldigt spännande!
Namnet kanske då inte är så missvisande egentligen. Sufflösen bakar, så att säga, ihop föreställningen och ser till så att publiken i alla fall inte märker när det pyser ihop i mitten.