LÅTARNA: Thomas G:son

Melodifestivalen är en meloditävling, inte en artisttävling. Ändå hamnar nästan allt fokus på artisterna, de stjärnor som har anlitats för att framföra låtskrivarnas bidrag.

Foto:

Kultur och Nöje2007-02-01 13:16
Efter timmar av slit i studion och tröstlösa försök att rimma på ord som "kärlek" och "ängel" så får upphovsmännen vackert nöja sig med att hålla till i bakgrunden medan någon annan tar emot folkets kärlek.
Det kan förefalla djupt orättvist, men många låtskrivare vill faktiskt ha det så. En av de mest framgångsrika schlagerkompositörerna just nu, Thomas G:son tillhör dem som tycker att det är skönt att verka utan att synas.
­- Jag gillar visserligen att stå på scen. Jag har gjort det många gånger med mitt hårdrocksband. Men jag tror att min tid som artist är förbi. Jag trivs bättre som låtskrivare. Att sitta hemma och skriva låtar och sedan skicka dem till artister runt om i världen passar mig perfekt.
Förra året vann Thomas G:son schlager-SM med bidraget Evighet. I år har han två låtar med i Melodifestivalen, Samba Sambrero som framförs av Anna Book och Jimmy Janssons låt Amanda. I veckan blev det också klart att Thomas G:son har gått till final i Norges och Spaniens melodifestivaler. En av hans låtar tävlar dessutom i Rumänien.

Den gamla hårdrockaren från Skövde har blivit Europas melodifestivalkung. På schlagerbloggarna går han under namnet "The godfather of schlager". Men inte ens han har något bombsäkert recept på en hur man gör en schlagerhit.
­- Tyvärr finns det inget recept. Faktum är att det nog hade varit tråkigt om det fanns ett sådant. Att skriva schlagerlåtar handlar mycket om att knäcka nöten, att få till en viss känsla. Jag minns till exempel när jag och Henrik Sethsson skrev refrängen till Friends låt Lyssna till ditt hjärta. Jag kände direkt att "oj, oj, oj, det här är farligt!".
En schlagerlåt får inte vara längre än tre minuter och den måste sitta direkt, efter bara en lyssning. Alla publikfriande grepp är tillåtna, inte minst tonartshöjningar.
­- Tonartshöjningen är inget unikt för schlagerlåtar. Den är väldigt vanlig inom popmusik i allmänhet. Treminutersregeln gör att det blir få ballader. De är svåra att trycka in på det utrymmet, förklarar Thomas G:son.
­- När jag jobbar så tycker jag nästan alltid att den låt jag håller på med är jättebra. Jag skulle inte kunna fortsätta med något som bara kändes halvbra. Men när det har gått några dagar och jag lyssnar på demon igen så är det inte alltid den håller.
Innan Thomas G:son inledde sin schlagerkarriär ägnade han sig åt att skriva dansbandslåtar. Det låg nära till hands för en talangfull västgöte att träda in i Berts Karlsson musikfabrik på Skaraslätten.
­- Jag träffade låtskrivaren Kalle Kindbom tidigt. Han förklarade vad det var för fel på mina kompositioner. Bland annat höll inte låtarna rätt tempo. När jag väl hade lärt mig så skrev jag 150 dansbandslåtar under kort tid.

När började du skriva schlagers?­
- Jag skickade in en demo till 1999 års melodifestival. Uttagningen sändes på tv på den tiden. När jag såg att min låt valdes ut höll jag på att svimma. Jag hade verkligen inte väntat mig att den skulle gå vidare. Sedan dess har jag deltagit i alla festivaler utom år 2000.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?­
- Jag kommer till studion klockan 10, eller rättare sagt jag skulle vara nöjd om jag orkade vara där redan klockan 10 (skratt). Sedan ägnar jag mig en del åt administrativt jobb. Jag skriver inte låtar som en maskin. Låtidéer kan komma när man minst anar det. Förr hade jag en diktafon med mig överallt. Numera spelar jag in mina idéer på mobiltelefonen.

Vilket är ditt märkligaste låtskrivarminne?­
- Det var nog när jag och Kalle Kindbom skrev Kikki, Bettan & Lottas låt Vem é dé du vill ha till Melodifestivalen 2002. Vi hade bråttom. Vi tog in körer och musiker i studion dagen innan låten skulle skickas in. När vi skulle slutmixa låten kom plötsligt Bert in. "Versen är för dålig", sa han. Han gav sig inte så vi blev tvungna att skriva om den under natten. Sedan ringde vi och väckte Bert. "Duger det här?", frågade vi. "Ja, kör på det", sa han. Vi fick spela in allt igen tidigt på morgonen. Det var helt hysteriskt.

Brukar Bert ha sista ordet?­
- Ja, när det gäller traditionell schlager så lyssnar man på honom. Han har ju viss erfarenhet.

Snart börjar schlagercirkusen igen. Hur är det egentligen att vara på plats?­
- Det är skitkul helt enkelt. Man hänger i arenan och snackar med folk. Jag har lärt känna så många trevliga människor under de här åren.

Vilken är tidernas bästa schlagerlåt?­
- Jag får ofta den frågan. Jag måste svara Bang a boomerang (Svenne & Lotta). Den låten har allt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!