Alla flickor (2005)
Vissa placeringar förstår jag bara inte. Att denna klockrena shlagerdänga kom sist när Martin Stenmarcks ”Las Vegas” vann är en sådan. Bengtzing känns alltid som en übertaggad gympaledare i pastellkläder när hon kör igång – alltså helt rätt för Melodifestivalen! Testa dig själv: sjung ett par rader på ”Alla flickor”. Bra! Och nu på ”Las Vegas”. Just det.
Moving on (2009)
Hur mycket jag än gillar Malena Ernmans person (hon verkar ju hur skön som helst!) så är väl hennes ”La voix” typexemplet för när fel låt vann. På sjätte plats kom istället superrösten Sarah Dawn Finer – ja, hon som numer förknippas med Melodifestivalen nästan lika mycket som herr Björkman själv. ”Moving on” visar på kraften i en powerballad som sitter där den ska: rakt i solarplexus.
Busy doin’ nothin’ (2014)
Ja, nu svär jag i kyrkan här, men jag tycker inte att ”Undo” var en tillräckligt stark låt för Sanna Nielsen att vinna med. Det blev för förutsägbart helt enkelt och det räcker sällan hela vägen. Ace Wilders ”Busy doin’ nothin’” var snygg, fastnade och visade attityd samtidigt som den tog ut svängarna åt rätt håll. Något sådan här vill jag se redan i första deltävlingen!