Låtarna skvallrar om svacka

Mike Skinner är less på sin image som skränig pubsnubbe med knarket i fickan och ölen i handen. Och efter tre album (den chockande debuten, det fantastiska konceptalbumet och det underskattade albumet om kändisskapet) kan man inte klandra honom. En ny väg är det enda rätta. The Streets nya väg heter skärpning och eftertänksamhet. Grimen och lukten av det londonska gatudammet är borta, Everything is borrowed är egentligen knappt hiphop - det är avskalade beats, ibland rent jazziga, med prat. Han visar sin styrka som långsam känslorappare i finfina The escapist och den udda replokalspoppiga On the flip of a coin.

Men samtidigt har texterna, som särskilt på A grand don't come for free aldrig upphörde att fascinera, blivit mindre fängslande, lättare att lyssna på utan att dras in helt. Och när Skinner snabbar upp tempot i The game of the dodo får man plötsligt en glimt hans "gamla" artistjag, och slås av att i fallet The Streets var det faktiskt roligare förr. Det bästa man kan hoppas på är att det här bara är en svacka.

Låtarna skvallrar om svacka

Everything is borrowed är egentligen knappt hiphop - det är avskalade beats, ibland rent jazziga, med prat, tycker Johanna Åberg.