Hur ser din egen relation till Jolo ut?
– Jag har själv läst Jolo ända sedan tonåren, och när Jolosällskapet bildades 1997 gick jag med. Sedan dess har jag intresserat mig för att plocka fram hans glömda texter – det finns så mycket som aldrig publicerats i bokform. Så skrev Jolo också runt 7000 artiklar under sina trettio år på Dagens Nyheter. Plus fyrtio böcker.
Vad är det som fascinerar så med Jolo?
–Hans produktivitet. Och att allt han skrev höll en så pass hög klass. Jag har själv varit verksam som journalist i trettio år, och vet att det där med att alltid helt få till en artikel när man skriver tre till fyra per dag inte alltid är så lätt. Men det lyckades han med.
Varför en bok med Jolo-texter från just Finland?
– Jolosällskapet gör varje år en utlandsresa i Jolos fotspår, och när vi var i Helsingfors förra året fick jag upp ögonen för hans finska produktion. Jolo var där första gången 1952 för att bevaka OS, blev mycket intresserad av landets historia och återvände ett flertal gånger.
Vilket är ditt eget favoritreportage i boken?
– Det är nog när Jolo träffar dåvarande presidenten Urho Kekkonen 1966 i dennes bostad, matar hackspettar och pratar idrott och politik.
Hur hade Jolo stått sig som reporter i dag?
– Han skulle klara dagens medielandskap väl. Jolo gjorde tv redan 1954, medverkade mycket i radio och var överlag så snabb att han också hade blivit en utmärkt webbreporter.
karolina.bergstrom@unt.se