Larsson gjorde musik av livets mÀrken
Livet lÀmnar mÀrken. FÄror och Àrr i mÀnniskors ansikten. Notskrift Àr en annan form av mÀrken, tecken - och titeln pÄ UppsalatonsÀttaren HÄkan Larssons bestÀllningsverk, som uruppförs av Uppsala Kammarsolister pÄ torsdagen.
HÄkan Larsson
Foto: Jörgen Hagelqvist
Han berÀttar att han brukar sitta en stund och fundera, just nÀr han har avslutat en komposition och dragit de dÀr tvÄ slutstrecken i partituret. DÄ hÀnder det att verkets titel kommer till honom.
- NĂ€r jag skriver musik hĂ„ller jag inte pĂ„ och gestaltar. Jag arbetar med sjĂ€lva musiken, tĂ€nker i tonbilder, harmonier och sĂ„dant. Man snuddar Ă€ndĂ„ vid hur allt hĂ€nger ihop. Ăven om musiken Ă€r mer subtil och antydande Ă€n det talade ordet, som Ă€r sĂ„ direkt.
Det aktuella verket Àr ett stycke i fyra satser som följer direkt pÄ varandra. Att det skulle vara 15 minuter lÄngt var den enda instruktion HÄkan Larsson fick, nÀr Kammarsolisterna bestÀllde verket förra vÄren.
Kort efter att tonsĂ€ttaren hade bestĂ€mt sig för titeln MĂ€rken, lĂ€ste han poeten Bruno K Ăijers samling Svart som silver och hittade dĂ€r en dikt med rubriken MĂ€rket.
- Jag mejlade honom och fick tillÄtelse att citera dikten i programmet.
Ăijer, sĂ€ger HĂ„kan Larsson, Ă€r en poet som ser svĂ€rtan i tillvaron; hur svĂ„rt det kan vara för mĂ€nniskor att stĂ„ emot de krafter i samhĂ€llet, det spelande med kĂ€nslor och identiteter och det idealfixerade tĂ€nkande som reducerar mĂ€nniskor till marknadsföringsobjekt och bereder vĂ€gen för depressioner, missbruk och andra former av sjĂ€lvdestruktivitet.
Kanske Àr det just detta som HÄkan Larsson lÄter sin musik, trots allt, gestalta nÀr dissonanserna fÄr dominera och det skaver kÀnnbart i tonbilderna?
- Dissonanserna Àr mitt sprÄk helt enkelt. Jag skriver inte sÄ gnolvÀnligt ..., sÀger han.
Det gör det inte lÀtt för musikerna alla gÄnger.
- Men jag skriver inte svÄrt som nÄgot sjÀlvÀndamÄl.
MÀrken börjar i ett allegro impetuoso, ganska intensivt, berÀttar HÄkan Larsson. Direkt dÀrefter har kontrabasen ett soloparti. Sedan följer ett adagietto som, Àven om det Àr lÄngsamt, ocksÄ Àr rörligt. Verket avslutas med ett allegro energico, mycket energi.
- Hela stycket Àr en "sÄng" som handlar om desperation och innerlighet.
HÄkan Larsson har tidigare skrivit bland annat Minnets röster för Uppsala Kammarorkester 2008 och Skepnader för Trio X och Linnékvintetten, framfört i januari i Är. Han har skrivit tre symfonier, varav den tredje framfördes av Kammarorkestern i Universitetsaulan 2006.
SÄ jobbar vi med nyheter LÀs mer hÀr!