I Botaniska trädgården ligger en av Uppsalas mindre kända pärlor: Swedish Collegium for Advanced Study. SCAS är ett centrum för spetsforskning där gästforskare från en mängd humanistiska discipliner ges möjlighet att fördjupa sig i det som intresserar dem. På deras öppna föreläsningar kan man få en inblick i vad de arbetar med; jag gick dit i tisdags för att höra Anders Andrén tala om fornnordisk religion.
Andrén är professor i arkeologi vid Stockholms universitet. Jag tror det vanligaste ordet i hans föredrag var ”nätverk”. Det visar att historievetenskapen förändras med tiden – om det en gång handlade om att beskriva kulturer som separata folk, vart och ett med sin unika personlighet, handlar det i dag om att studera kommunikation och kontakt.
Därmed blir historievetenskapen en bild av sin egen tids delvis omedvetna processer, för just nu är nätverk det första vi ser, det första vi tänker på när vi riktar blicken mot någonting.
Vi avtäcker ständigt nya aspekter av det förflutna – den som letar med nätverksögon ser en helt annan bronsålder än den som letar med folkkaraktärsögon.
De jägare och samlare som koloniserade Sverige norrifrån ingick enligt Andrén i ett stort kulturellt nätverk som sträckte sig långt in i Sibirien. Liknande älgfigurer har hittats inom hela detta område, från Skandinavien till Amurfloden. Söderifrån kom andra grupper, vars kulturella nätverk sträckte sig neråt i Europa. De blev jordbrukare, men talade ursprungligen inget språk som är släkt med dagens svenska. När och hur indoeuropeiska språk kom hit är oklart, förmodligen under bronsåldern, sade Andrén.
Med nätverksögon blir Skandinavien inte en isolerad avkrok: vi har ständigt tagit intryck av vad som pågått på kontinenten, från keltisk stadskultur till det romerska imperiet.
På 300-talet invaderades Europa av hunnerna, ett asiatiskt folk, men det var inte frågan om en storm av barbarer.
Andrén beskrev dem som ett urbaniserat nomadfolk. De förde med sig en särskild djurornamentik – de slingrande drakar som är karaktäristiska för nordiska runstenar, smycken och stavkyrkor tror Andrén kan kopplas indirekt till dem.
Och sedan kom katastrofen. År 536 inträffade en global klimatkatastrof orsakad av ett stort vulkanutbrott, troligen i Ilopango i nuvarande El Salvador. Ett askmoln täckte himlen, temperaturen föll, skörden uteblev, befolkningen minskade, de internationella kontakterna sinade. ”Under dessa år kastade solen ingen skugga”, skrev kyrkohistorikern Johannes från Efesos.
När människorna återhämtat sig framstod perioden före vulkanutbrottet som en förlorad guldålder. Flera av de personer som dyker upp i fornnordiska myter, som Sigurd Fafnesbane, var verkliga historiska personer, sade Andrén, kungar och hövdingar som alla har det gemensamt att de levde i Europa före 536. Sådana förbindelser – från asklagret som har hittats när man borrat sig ner i den grönländska isen till fornnordiska sagor – får oss att upptäcka världen på nytt.