Lapptäcke av skillnader

– Det är nästan omöjligt att säga något generellt om den nordiska litteraturen, säger Lemhagen. Den är ett lapptäcke av många olika saker. Det är klart man kan hitta likheter mellan de nordiska ländernas litteraturer, men det känns mer angeläget att peka på skillnaderna. Det svårdefinierbara är ju lite av styrkan och poängen med den nordiska litteraturen, att den tvingar fram ett motstånd mot nationella stereotyper och klichéer.
Men att de nordiska länderna ändå inspireras av varandra menar Lemhagen är uppenbart.

– Det märks att svenska författare på senare år tagit mer intryck av nordiska kolleger. Det beror delvis på de nordiska författarskolorna, däribland Biskops-Arnö, som byggt upp unika kontaktnät. Men kanske framför allt på internet, som skapat helt nya förutsättningar för att sprida litteratur.
Lemhagen poängterar dock att det blivit allt svårare för den seriösa litteraturen att hävda sig.
– Deckare och spänningslitteratur dominerar marknaden och det har blivit svårt för den seriösa litteraturen att utvecklas. Det finns ont om förlag som ger ut de lite smalare böckerna. Värst är det i Danmark. Där har man inte något offentligt litteraturstöd, vilket gör det ännu svårare att få ut den seriösa litteraturen på marknaden.

Lemhagen deltar även själv på mässan, i ett seminarium där det litterära samtalets betydelse diskuteras. Seminariet går under rubriken ”Eftertankens följetong”. En rubrik som på ett bra sätt sammanfattar det litterära utbytet mellan de nordiska länderna, menar Lemhagen.
– Visst finns det ett ständigt pågående samtal de nordiska länderna emellan, men det är väldigt långa pauser mellan själva samtalen. På sätt och vis fungerar det som en välbehövlig kontrast till den lite mer hetsiga kulturdebatt som pågår på respektive lands kultursidor. Man skulle kunna beskriva det nordiska litterära samtalet som en sorts ”eftertankens följetong”.