Längtan efter närhet

Daniel har precis blivit färdig med sin universitetsutbildning och börjat på sitt första jobb. Han ska syssla med handikappfrågor på en ett socialkontor. Där blir han förälskad i en arbetskamrat, Laura. Men detta utvecklas till en kärlekshistoria med komplikationer.

Laura är en ensam och vinddriven själ. Håret är lite för blonderat, blusen lite för uppknäppt och fritiden tillbringar hon med att ragga på singelbarer. Deras allt djupare vänskap provocerar omgivningen. Är det möjligen så att hon utnyttjar honom? För han kan väl inte räkna med att någon kvinna med 46 kromosomer skulle vara intresserad av honom? Daniel har nämligen Downs syndrom, precis som den skådespelare, Pablo Pineda, som gör rollen.

Daniel är aktiv och social i många sammanhang, skrattar ofta tillsammans med familj och vänner. Men alldeles som Laura drömmer han om kärlek och närhet. Precis som hon får han brottas med andra människors fördomar, orsakade av utseendet. Laura, känsligt spelad av Lola Dueñas, undrar vad han ser hos henne och hans svar är smärtsamt rörande, ” du får mig att känna mig normal”.

Även om båda i ett kärlekspar har Downs syndrom kan omgivningen reagera negativt. Parallellt berättas om ett par, Luisa och Pedro, där båda har syndromet, men där hennes mamma får ett utbrott när hon upptäcker att hennes ”lilla flicka” som fyllt 24 vill ha ett sexliv.

Filmen Yo también är från 2009 och följaktligen har den tagit ett par år på sig att nå svenska biodukar. Kanske är det så att filmer som skildrar andra utvecklingsstörda, som I rymden finns inga känslor och Hur många lingon finns det i världen har krattat banan för den. För frågorna som väcks av Yo tambien är komplicerade.

Filmen är gjord med värme och viss humor. Till viss del övervinner detta faktum att den har också en hel del sentimentala klichéer och att dess sagolika utveckling känns mer som en teoretisk tankeutflykt än realistisk. Men samtidigt är dess frågor angelägna.