Långt kvar till filmisk jämställdhet

KRÖNIKA. Det är dags för Filminstitutet att sätta sitt femtioprocentsmål i verket, skriver Karolina Bergström.

Karolina Bergström

Karolina Bergström

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Kultur och Nöje2013-01-30 09:46
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När Mai Zetterlings mästerverk Flickorna hade premiär 1968, möttes filmen av en sådan kritik att den tvingades bort från repertoaren efter bara tre veckor. ”Vilka förstockade menstruationer!” skrev då Expressens Bo Strömstedt.

Frågan är om läget för kvinnliga regissörer är så mycket bättre i dag, trots starka debutantnamn som Gabriela Pichler och Lisa Aschan.
Visserligen lovar 2013 års filmavtal att produktionsstöden ska fördelas helt jämnt mellan kvinnor och män i yrkesgrupperna regissör, manusförfattare och producent. Men - långt modigare hade varit att avgränsa yrkesområdet till enbart ”regissör”.

För det är just regissörsstolen som är svårast för kvinnor att äntra, visar Filminstitutets rapport 00-talets regidebutanter och jämställdheten. Trots att könsfördelningen vid landets filmregiutbildningar är nära nog jämn, avspeglas inte detta i filmproduktionen. Det är dags för Filminstitutet att sätta sitt femtioprocentsmål i verket - på allvar.