Bara för de redan invigda, konstaterade min kollega i sin recension av Saw VI. Det är fortfarande sant när den sjunde delen i den extremt våldsamma och våldsamt populära serien går upp på bio.
Men bara delvis. Historien borde vara stendöd, men likt ett narrativt Frankensteins monster, hoplappat av halvt förruttnade kroppsdelar från de tidigare filmerna, stapplar storyn fram över bioduken. Det är inte vackert, men liket lever - ett mindre berättartekniskt underverk signerat regissören Kevin Greutnert.
Skurken Jigsaw dog redan i film tre, ändå står han, liksom arvtagaren Hoffman, mitt i filmens handling. Den som hängt med från start kan lägga ytterligare en bit till det allt mer osannolika pusslet. För alla andra blir filmen en medelmåttigt spännande thriller med omotiverat många återblickar och omotiverat långa äckelscener.
Såväl gamla som nya skurkar får god hjälp av hjältarnas häpnadsväckande brist på uppfinningsrikedom. Precis som i de tidigare filmerna är en bloddrypande lek central för intrigen. Att man skulle klara sig bättre genom att bryta mot lekens regler verka inte föresväva någon av de inblandade. Frånvaron av initiativ förvandlar effektivt all spänning till vad som bäst beskrivs som Fångarna på fortet plus mänskligt slaktavfall.
Den utlovade smärtsamma tredimensionella upplevelsen uteblir om man bortser från att 3D-glasögonen skaver en smula. Saw 3D saluförs med en twist som ska vara så häpnadsväckande att inte ens pressen fått se filmen innan premiärdatum. Slutet bjuder på en riktig överraskning, men är den verkligen så häpnadsväckande?
Tja, men bara för de redan avtrubbade.