Therese Eriksson: Landsbygdsdrömmar

Den urbana samtidssvenskens högsta dröm är den om att downshifta och leva genuint naturnära. Jakten på ett mer autentiskt liv, utanför modernitetens och stadens hetsiga ekorrhjul, har pågått i ett antal år nu, och visar inga tecken på att avta eller minska i kraft. Den svenska glesbygden har avfolkats och utarmats till bristningsgränsen, men så snart den urbana, civiliserade utopin uppfyllts kastar vi en blick över axeln och undrar: var storstadsbetongens icke-gräs verkligen grönare än det riktiga gräset på landet?

Inredningstidningarna skriver om folk som lämnat storstan för att renovera en gammal missionskyrka eller skola på vischan, livsstilsmagasinen träffar människor som lämnat sina stressiga högstatusjobb för att bli bagare eller bärodlare. Men ingenstans är drömmen tydligare än i tv.

Kanske började alltihop redan med dokusåpor som Farmen och Bonde söker fru? Nu visar SVT sin andra säsong av realityserien Drömmen om landet samtidigt som de drar i gång sin historiska satsning Det hände här, där Anders Lundin tillsammans med tre historiker vaskar efter spännande historiska berättelser från små orter som inte är kända för någonting.

Det är som om vi tror att landsbygden bär på en hemlighet – en kunskap som vi inte kan nå från livet innanför stadspulsens, kommersialismens och karriärhetsens murar. Vad handlar det om?

I cyniska stunder tänker jag att det är en form av nykolonialism: nu är det inte längre politiskt korrekt att åka och besöka primitiva stammar i den afrikanska bushen, så då åker vi ut i den svenska i stället. Gläder oss åt stilla insjöar och förfasar oss över foppatofflor och träningsoveraller. För drömmen om landsbygden har ju inte ersatt drömmen om moderniteten. Vi vill vara gäster i verkligheten, men vi måste också kunna lämna den när vi vill. Att välja downshiftandet är den privilegierades möjlighet, liksom den att kunna återvända till det urbana livet igen. Och medan medelklassakademikerna velar mellan att bosätta sig på den genuina landsbygden i hopp om att bli mer genuina människor, och att stanna i den upphöjda medvetenhetens urbana miljöer, fortsätter människor på landet att leva sina liv, rätt långt från dessa fantasier.

Samtidigt: det går inte att komma ifrån att allt det här kommer åt något viktigt om människans längtan. När Marie i Drömmen om landet talar om hur livet på den getgården följer naturens gång, och inte våra egna, konstruerade scheman och strukturer, så har hon ju rätt. Det är en berättelse om förlust. Vi har tappat något längst vägen mot utveckling och urbanisering, och bortom alla klichéer om autentiskt landsbygdsliv så kanske det bottnar i något genuint mänskligt? Vad var det egentligen som vi lämnade bakom oss?

K Special repriserar Alla vilda – en dokumentär om Birgitta Stenberg från 2012. Se den!