Att Sanna Nielsen skulle ta en finalplats med Undo var det säkra kortet. Om Panetoz (med hiten Dansa pausa från 2012) skulle nå ut var mera oklart. Nu fick de ihop refrängen i Efter solsken riktigt hyggligt, nyinköpta kostymer gjorde sitt men framför allt hade de roligast av alla på scenen under andra festivalkvällen.
Det märktes tydligt och fick fler att rösta än bara publiken på Stockholms dansgolv. Och samtidigt gav det en andra mer oväntad finalist när vi summerar två veckor.
Hur musikaliskt skickligt Little great things än var, hur trendiga Pink Pistol trodde sig vara och hur mycket Manda faktiskt lyfte sig när det väl blev sändning , blev det helt väntat respass direkt i första röstningsomgången.
Martin Stenmarck rörde sig tryggt i trygghetszonen med sin välregisserade ballad När änglarna går hem. Han var sannolikt den som var mest missnöjd med sin plats i Andra chansen.
Desto gladare var Jem med Elli Flemström från Gimo. Deras pumpande Love Trigger var en snygg start på kvällen även om sången bitvis var nervöst svajig.
Enda utmanaren till finalfyran var Refreshments som sannolikt hade publiken med sig på förhand. Men att efter 25 år som band få chansen till det stora genombrottet göra ett framträdande som tenderar att förväxlas med en pausakt på en personalfest, kan vara något de ångrar.
Men klädval och scenshow kan förlåtas. Värre är det att när de framför sin egen genre, 50-talsrock, som ogenerat kantigt. När svänget stannar i kostymen blir det inte avancemang.
Man får stå ut mycket som programledare i landets mest sedda tv-program. Att få försvara sin hårväxt, till exempel, som Nour El Refai fick göra efter premiären. Men att läsa ihåliga manus lär vara värre.
Anders Jansson och Nour El Refai har bitvis svårt att hålla ihop såväl live som i sketcher. Det går oväntat bäst i musiknumren. Hittills.
Tänk om allt var tvärtom. Sanna Nielsen förortsrappade om svensk sommar. Martin Stenmarck körde snabbtemporock med 50-talsstämpel i pannan. Refreshments gjorde ett dragshownummer i rosa neonrök.
Men nu är det här inte Så mycket bättre. Det är Melodifestivalen - välkommen till programmet Så mycket förväntat.
Här gör man inga chansningar. Det är för mycket som står på spel för det. En karriär, om man ska krass. Är du är okänd och passerar lagom obemärkt har du trots allt till chansen kvar till framgång.
Är du däremot etablerad riskerar du allt.
Det är därför Sanna Nielsen för sjunde gången sjunger samma låt i tävlingen. Ingen hal is. Inget oförutsett.
Snyggt, proffsigt, tonsäkert som få och man kan beundras över envisheten efter raden av tidigare finaler. Bara det i sig är värt en slutseger om en månad. Men, överraskade är vi inte i Landet lagom.