Lagom skräck på japanska

Det nygifta paret Eric och Jane åker på bröllopsresa till Japan där Eric också ska göra en del fotojobb. Där råkar de köra på en flicka och krockar själva med ett träd. De lyckas dock inte hitta olycksoffret. När de tittar på sina bilder från resan ser de ett vitt töcken och skuggbilder av en flicka...
De blir alltmer desperata och Jane börjar misstänka att det är något annat som inte heller står rätt till med nyblivne maken. Relationsdramat mellan dem är en av filmens behållningar.

Om jag inte tar fel är detta en koreansk film från början. Nu utspelas den i Japan med ett amerikanskt par i huvudrollerna. Men det fungerar fint det också. Man har vinnlagt sig om att göra en genomarbetad film, det märks inte minst på det sätt man hanterar språket. Det blir en hel del japanska, dock oftast i form av att någon översätter.

Filmen är krypande obehaglig även om den mer sällan blir direkt otäck. Några bilder och scener kan vara känsliga men som helhet är den effektivt och estetiskt berättad. Det är ingen film att testa sina gränser mot skräck med. Är man sedan benägen till andetro och intresserad av fotografi så ligger den än mer rätt. Detta särskilt som filmen bjuder på en del storslagna vyer över det japanska landskapet
Roligt att duktiga Rachel Taylor inte bara spelar något typiskt skräckfilmsvåp svars enda uppgift är att skrika kraftigt och klä av sig när radion meddelar att en seriemördare går lös.
Lagom mycket skräck för att motivera att man kramar om bänkgrannen på bion men inte så mycket att man ligger sömnlös efteråt.

Lagom skräck på japanska

Japanska skräckfilmer brukar hålla bra klass och det gör Shutter i regi av Masayuki Ochai också, trots att den är omstuvad för att passa den amerikanska publiken. Särskilt imponerar Rachel Taylor, skriver Björn G Stenberg.