Pelle Svanslös och hans vänner beger sig, som rapporterats om i UNT i veckan, ut på luffen. Och det är redan på söndagen som Pelle Svanslös hus stänger. Ja, åtminstone i sin nuvarande form. Förhoppningarna är att Pelle ska kunna hitta ett nytt hem i Uppsala – där han och hans vänner hör hemma. Därom råder ingen tvekan.
Det märktes tydligt då nyheten om nedläggningen publicerades. Frågan har gett många upprörda reaktioner. Så också på stan då jag frågat runt.
Förhoppningsvis kan drömmen som Lena Svensson, vd för Sh-bygg Fastigheter och delägare av Pelle Svanslös hus, har om en Pelle Svanslös-temapark gå i uppfyllelse, och att den envishet hon säger sig besitta verkligen kan få Pelle att flytta tillbaka. Jag hoppas det!
Hur parken skulle se ut är det i dag ingen som vet. Inte heller Lena Svensson. Men hon refererar till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby, Mumin i Finland och Alfons Åbergs kulturhus i Göteborg. Alltså modell större än det som varit.
Ja, kanske är det så man kan få det att bära sig och på lång sikt förvalta Pelle Svanslös rättigheter så att fler kan ta del av Gösta Knutssons figurer.
Temaparker finns av många slag i landet. Både bra och dåliga. I somras besökte jag och min familj Bamses värld på Kolmården. Min femåriga son fick träffa Bamse och Vargen, se på Bamseteater och leka i deras hus. Något som han och även mina äldre barn alltid uppskattar och ser fram emot varje sommar.
Som vuxen kanske det kan vara lite svårt att förstå fascinationen. Det måste kännas väldigt speciellt att rent fysiskt få gå in i en värld som man annars bara läser om och ser på film. Att få leka, fantisera och själv dramatisera ser jag bara som något gott.
Värre är när dessa temaparker enbart drivs av ett vinstintresse. När kommersen står en upp i halsen, där allt går ut på att köpa och det står affärer i varje hörn. Jag talar om Tomteland i Gesunda. Det tror jag varenda en som varit där känner igen. Vackert beläget i Dalarna – och samtidigt bland det vidrigaste utflyktsmål som jag har besökt med min familj. Där allt, precis allt, handlar om att tjäna pengar på de små. Och där det, namnet och temat till trots, inte finns en endaste tomte förutom alla expediter med tomteluvor som står och slår i kassaapparaterna!
Nej, låt oss hoppas – i de bästa av världar – att Pelle och hans vänner blir så där lagom kommersiella så att de klarar av att överleva. Och att man först och främst ser till glädjen och leklusten. Att det blir ett hus eller park full av stimulans för barn. Ja, och väldigt gärna även för föräldrarna. Då kommer vi också tillbaka med våra barn.
Ett annat mer småskaligt och dessutom helt icke-kommersiellt och kostnadsfritt alternativ, vilket inte alls är fel – är en temalekpark. Det finns några riktigt fina sådana som Uppsala kommun skulle kunna inspireras av, som exempelvis Bryggartäppan på Södermalm i Stockholm. En park som förr kallades ”Pundarparken” av de boende och som förra sommaren byggdes om till en lekplats med inspiration hämtad från författaren Per Anders Fågelströms bokserie Mina drömmars stad. Det är en fantastisk temalekpark som redan har tilldelats ett byggnadspris för sin utformning. Den lilla parken har blivit en tidsmaskin där barnen rent fysiskt går in i ”förr i tiden”, in i 1800-talets arbetarkvarter på södermalm. Allt dessutom kryddat med fina grejer från förr.
Samma byggbolag har också skapat temalekparken Mulle Meck, som ligger i Järvastaden norr om Stockholm med flygplan, bilar och byggnader hämtade ur Mulle Mecks värld, där de verkligen har lyckats skapa en park som stimulerar barnens leklust och fantasi. Lekparken är ett av de populäraste utflyktsmålen för förskoleklasser och barnfamiljer i Stockholms förorter, och dit kommer det varje år mer än 100 000 besökare.
Så låt oss hoppas att Uppsala inte släpper i väg Pelle Svanslös och hans vänner allt för långt från stan, där de så självklart hör hemma.
Låt oss hoppas att Pelle snart får en ny bostad.