Lågmäld realism

Men Don Cheadle och Adam Sandler är faktiskt ett klockrent radarpar i denna film som tar både skratt och gråt på allvar.
Vänner för livet handlar om två gamla skolkamrater som möts igen efter många års tystnad. Alan (Cheadle) har ett välordnat familjeliv i övre medelklassen men vantrivs i det tysta. Charlie (Sandler) lever i en tvångsmässig skuggtillvaro efter att ha förlorat hela sin familj i 11 septemberattacken.

Den återfunna vänskapen löser långsamt upp Alans vuxenknutar och knackar små försåtliga hål i Charlies skyddsmurar. Men vet verkligen Alan vad han har gett sig in på, och hur ska Charlie klara av att leva i den smärtsamma verkligheten?
Cheadle, känd för magnifika insatser i Hotel Rwanda och Crash, gör naturligtvis ett fantastiskt jobb som hämmad tandläkare med dominant fru (Jada Pinkett Smith). Stirrige Sandler visade redan i Punch drunk love att han kunde agera bortom pruttskämten, och i Vänner för livet lyckas han med konststycket att spela en bruten man med massor av charm. Den psykologiska trovärdigheten kantrar ibland, men det beror mer på det svåra temat än på dåligt skådespeleri.

Filmmakaren Mike Binder fick fina recensioner för två år sedan för relationsdramat The upside of anger med Joan Allen och Kevin Costner. Vänner för livet utgår från samma lågmälda realism, där det roliga och det sorgliga speglar det verkliga livets dråpligheter och tragedier. Då behövs varken gags eller stråkackompanjerad sentimentalitet.

Lågmäld realism

Det låter nästan som ett försenat aprilskämt. En av USA:s mest tonsäkra dramaskådisar möter flabbkomikens fältherre i en berättelse om sorg, vänskap och tvångsmässig renovering.