Lågintensiv och fängslande

Det finns inte någon traditionell Hollywoodstjärna i rollistan, handlingen utspelas mestadels i en för de flesta av oss nordbor främmande kultur och handlingen tar avstamp i två småpojkars relation. Filmen Flyga Drake har ändå blivit till en stark och fängslande berättelse och trogen förlagan, Khaleid Hosseinis debutroman och bestseller från 2003, på de mest avgörande punkterna. Den står dock på egna ben, man måste inte ha läst boken för att ha stor behållning av filmen.

De två små pojkarna, Amir och Hassan, är goda vänner över klassgränserna. Amirs pappa är välbärgad och bildad, Hassans pappa är hans betjänt. Pojkarna tycker bland annat om att delta i staden Kabuls stora drakflygartävling. Deras barndom i 70-talets Kabul är lycklig. Ännu har inte Sovjetstyrkorna invaderat Afghanistan, än mindre har mullorna fått kontroll över landet. Men drakflygaridyllen har likafullt hotfulla sprickor.
Amir blir ofrivilligt och passivt vittne till att hans vän våldtas av ett gäng äldre pojkar. Han får svårt att hantera sitt dåliga samvete och vänskapen med Hassan förstörs.
Precis som Khaled Hosseinis roman sönderfaller filmen i tre delar, alla med Amir som berättarjag. Det är barndomens Kabul och flykten tillsammans med pappan till USA, ungdomens amerikanska västkust med kärlek och äktenskap och så sista delen där Amir återvänder till ett krigshärjat Afghanistan som behärskas av mullor. Detta för att försonas och för att rädda Hassans son.

När jag läste boken var det just den sista delens actionfyllda handling som fick mig att undra när filmen skulle komma. Nu när den väl är här, är actionmomenten förvånansvärt nedtonade. Det är snarare lite spänningsfattigt. I stället står skuld och försoning i fokus. Men fortfarande är det en stark berättelse som vem som helst borde kunna finna beröringspunkter i.
Handlingen utspelas med Afghanistans politiska utveckling från 70-talet och framåt som fond. Denna fond är definitivt betydelsefull, men det är berättelsens människor som är huvudsaken, det politiska är inte drivkraften i berättandet. Filmens bilder tenderar också ofta att vara lite stillastående - det blir många frihetstörstande drakar i luften, om man säger så - och de rymmer lite av kontroversiellt stoff.
Pojkskådespelarna är fantastiska, men det är också Khalid Abdalla, som spelar den vuxne Amir. Han har tidigare gestaltad en av flygplanskaparna i filmen United 93.

Regissören, Marc Forster, har en brokig samling filmer bakom sig. Han slog igenom med Monsters Ball 2001 och har sedan dess gjort filmer som Finding Neverland och Stranger than fiction. Nu regisserar han den nya James Bondfilmen. Han är god och sansad berättare och förmodligen en av få som kunnat ro projektet med Flyga drake i hamn, låt vara med ett lågintensivt tonläge.

Lågintensiv och fängslande

Flyga drake är är trogen förlagan, men man behöver inte ha läst boken för att ha behållning av filmen, skriver Susanne Sigroth-Lambe.