I yngre dagar jobbade jag ett halvår på Året Runt. Minns därifrån en sida där läsarna lämnade tips om fiffigheter i hushållet. Att man kunde polera diskbänken med tidningspapper. Sånt.
I detta nu landar en bok på mitt skrivbord och utlovar Kloka råd, huskurer & mormorsknep (Semic).
Först tar jag mig för pannan, sliter mitt hår, rullar med ögonen och tänker att sånt tjafs bryr sig väl ingen om i dag.
Gnida elementen med citron för att få god doft hemma. Trä en nylonstrumpa på dammsugarmunstycket för att fånga upp små borttappade saker (skruvar, ur huvudet?). Äta tio hela vitpepparkorn tre gånger om dagen om någon i närheten är magsjuk.
Boken är full av självklarheter. Inte komma med andan i halsen minuterna innan en vigsel ska äga rum. Att det kan vara smart att förbereda frukosten på kvällen, så blir morgonen mindre seg och tröttsam. Sånt.
Jag försöker hitta lite skämtsam ironi i boken, som faktiskt omslagsbilden av en präktig 50-talshusmor (min tolkning) antyder. Men icke.
Sen funderar jag en stund över hur det ser ut hemma hos oss (rörigt intill kaos), hur vi uppför oss på arbetsplatsen (tja), bekymret man har kring klädkoden (inget att ta på mig) inför vissa fester och vad farao man ska ta sig till när vänner ringer och säger att de tänker dyka upp för spontanfika om tio minuter (sanera huset).
Nyper mig i örat och säger åt mig att sluta snobba och i stället lägga åtminstone några av bokens råd på minnet för att få lite fason på tillvaron.
Mormorsknep. Kanske, trots allt, inte är något att förakta?
Tänker lägga mina dimmiga glas i vinäger tills de blänker. Och snart rengöra mattorna i snön!