På Bror Hjorths Hus pågår hängningen när UNT kommer på besök. Utställningshallen är full av gamla bekanta. I ett hörn skuttar Tummen från den ena enfärgade världen till den andra. På en annan vägg hukar Långa Farbrorn och Lilla Anna. Och bredvid slottet Morronsol, som precis håller på att målas, svävar det alldeles ofarliga spöket Laban tillsammans med hela sin familj. Utställningen Spöket Laban, Tummen och Lilla Anna har en gigantisk träffyta. Det är väldigt få som saknar en relation till Inger och Lasse Sandbergs bilderböcker.
- Det är roligt att göra en utställning som tilltalar många generationer. Vår generation fick böckerna lästa för oss av våra föräldrar, som nu är morföräldrar och läser dem för våra barn, säger Tomas Järliden, museichef på Bror Hjorths Hus.
- Vi ser ett jättestort intresse från skolor och förskolor. Det blir ungefär 26 grupper i veckan under hela utställningsperioden, säger museilektor Maria Malmberg-Wallin, och tillägger att det dessutom blir ett antal familjevisningar för privatpersoner.
Inger och Lasse Sandberg gifte sig 1950 och började ganska omgående att arbeta tillsammans. Den första boken, Fåret Ulrik får medalj, kom 1953 och nästan sextio år senare kan Inger Sandberg blicka tillbaka på en karriär som inkluderar över 100 titlar, översättningar till 33 språk, mängder av barnbokspriser och ett familjeföretag - som har hand om lansering och merchandise - som i dag sysselsätter både barn och barnbarn. Parets sista bok, Lilla Anna och lilla Långa Farbrorn, kom 2008, samma år som Lasse Sandberg gick ur tiden.
- Lasse var redan en etablerad tecknare i tidningar som Strix och Folket i bild när vi gifte oss, men hans dröm var att göra böcker för barn. Jag hade aldrig tänkt bli författare utan siktade på att bli bildmänniska, men Lasse var så vansinnigt duktig att jag tog tag i orden, säger Inger Sandberg på telefon från hemmet i Karlstad där solen faktiskt skiner just i dag. Karlstads kända sol är för övrigt också tecknad av Lasse Sandberg.
Den första boken kom till när paret bodde i Strängnäs, där Inger studerade till lärare och Lasse var hemmapappa - en av Sveriges första. Parets böcker präglas av solidaritet med barnet, en lekfull pedagogik och av Lasses bubblande collagestil.
På 50-talet fick de inget större genomslag, men med den första boken om Lilla Anna och Långa Farbrorn, som kom ut i Sverige 1964 och ett år tidigare i USA, lossnade det ordentligt. Och på den vägen fortsatte det.
- Du vet, Lasse och jag jobbade tillsammans i 60 år. Det är ganska omodernt, tror jag. det blir så när man har ansvar för en sak från flera håll. Jag brukar tänka på bönder och djurhållning. Man vill vårda det man skapat. Det blir så när man är två människor som har ett så tätt samarbete, säger Inger Sandberg.
De egna barnen har alla figurerat i bilderböckerna och det första barnbarnet, Pulver, ledde till en serie böcker på 80-talet. Inger Sandberg konstaterar att böckerna har hämtat väldigt mycket inspiration från parets liv. Lilla Anna skulle för övrigt bli en julklapp till parets sladdbarn som visade sig bli en Mattias i stället - och fick en annan bok.
Och spöket Laban kom till som en terapeutisk reaktion på sonen Niklas spökrädsla. I dag är han vd för familjeföretaget och inte rädd för spöken.