På lördag och söndag hålls Cahmandagarna i Lövstabruk, där man för 35:e året i rad uppmärksammar den så kallade Cahmanorgeln i Lövstabruks kyrka. Orgeln byggdes år 1728 av orgelbyggaren Johan Niclas Cahman, och är en av hans få bevarade orglar i Sverige i dag. Yvonne Berger, ordförande i föreningen Leufsta och Cahmanorgelns vänner som anordnar Cahmandagarna, pekar på orgelns unika klangbild.
– Den har ett fylligt, helt enkelt fantastiskt ljud. Vid den senaste renoveringen bytte man ut de stora bälgarna som förser orgeln med luft, så nu kan man återigen få ljud i orgeln genom att trampa. Det går att spela i princip vad som helst på den. Men äldre musik, som Bach och Scheidemann, passar förstås särskilt bra, säger Yvonne Berger.
Att Cahmanorgeln finns kvar i sitt ursprungliga skick än i dag går att tacka industrifamiljen De Geer för, vilka ägde kyrkan fram till 1920-talet och månade om dess orgel. Fem omfattande renoveringar har det blivit genom åren, den senaste år 2006 med stöd av både stiftet och Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur.
Men i dag är det inte alltid självklart att renovera när församlingens gamla trotjänare börjar låta gistet, särskilt då prislappen kan bli hög. En del kyrkor väljer att antingen låta bygga en helt ny piporgel, eller rentav köpa en digital variant. Anders Dillmar, organist i Uppsala domkyrkoförsamling och redaktör för häftet ”Orglarna i Domkyrkan”, menar att det beror på sammanhanget om en digital kyrkorgel kan ersätta en piporgel fullt ut.
– Om det är ett litet kapell kan det i vissa fall passa bättre med en digital orgel, en piporgel kanske inte ens får plats där. Men i dag vet vi inte säkert hållbarheten hos digitala orglar – kommer de att hålla om tjugo år? Om möjligt ska man nog söka se till det kulturella värdet hos äldre orglar, kanske ångrar man sig senare om man river ut dem, säger Anders Dillmar, som påpekar att än så länge är blott någon procent av Uppsalas kyrkorglar digitala.
Och för att kunna fylla ett så stort kyrkorum som Uppsala domkyrka räcker det inte med digitala toner.
– På både Åkermanska orgeln och Ruffattiorgeln kan man utan problem komma upp i hundra decibel – och det behövs, särskilt om man som vi har runt tvåtusen besökare på midnattsmässan, säger Ulric Andersson, domkyrkoorganist i Uppsala domkyrka.
Men det är inte alla som föredrar det gamla. Martin Ljungdahl, kantor i Funbo kyrka, skulle gärna önska sig en nyare kyrkorgel.
– I fem år har jag kämpat för att få en ny orgel till kyrkan. Den nuvarande är byggd på 1960-talet, rätt dåligt tekniskt sett och med dåligt disponerade stämmor trots en dyr renovering. Danmark-Funbo är en rik församling och borde ha råd. Pengarna finns, men inte viljan, säger Martin Ljungdahl och fortsätter:
– Jag kan vare sig spela riktigt svagt eller riktigt starkt, och orgeln förmår inte nå ut helt i kyrkan när det är fullsatt. Men, man får helt enkelt göra det bästa av situationen.
Kan då en nybyggd piporgel låta lika bra som en äldre orgel?
– Det är en smaksak. Det kommer ständigt nya ideal gällande klangbilden, vissa vill att det ska låta som på 1600-talet medan det inte spelar någon roll för andra. Och det är hur som helst väldigt svårt för den enskilde kyrkobesökaren att höra någon skillnad, säger Anders Dillmar.
Lördag 8 august kl 15 är det orgelkonsert i Lövstabruks kyrka med organist Mark Falsjö, och söndag 9 augusti kl 15 konsert med barockensemblen Klärobskyr.