Jag skulle gärna vilja ha en sådan där T-shirt med er författare på, säger en av serbiska Pen:s medlemmar till mig. Det är en varm kväll i Belgrad och vi sitter på Republiktorget mitt i staden. Det var också här de demonstrationer mot Milosevics regering började som vintern 2000 ledde till hans fall. Mannen jag talar med var själv med när det begav sig. Nu vill han gärna ha en T-shirt med Dawit Isaaks bild. Vi lovar att sända honom en när vi kommer hem.
Här under den pågående Pen-konferensen i Belgrad möter man bilden av Dawit på många håll ? inte sällan just på T-shirts. Ett seminarium handlade om olika sätt att stödja honom och de andra journalister som nu sitter inspärrade i "dödslägret" Eira Eiro. Svenska, finska, norska och kanadensiska Pen är engagerade för hans sak. Samtidigt är det aningen kusligt att se hur Dawit Isaak efter tio år i fängelse nu stelnar till ikon. Så vitt vi vet är han ju ännu i livet. Men hans ansikte har blivit en symbol för alla de som fängslas för sitt arbete för yttrandefrihet och pressfrihet. Alla i Sverige känner igen hans bild. Och samtidigt sitter den verklige Dawit Isaak i ett av världens värsta fängelser.
Ingenting tyder på att engagemanget för hans sak minskar. Den svenska opinionen är lika stark som den varit i många år. Han är också internationellt alltmer känd och hans sak är uppe till diskussion med myndigheter i Kanada (där han har släktingar) i USA och snart kanske även med Afrikanska Unionen, AU. Han är en symbol för många andra journalister och författare som hålls fängslade för att de använt sin yttrandefrihet. På så vis är han något större än sig själv. Men engagemanget i hans sak handlar också om att detta är verklig människa, ännu vid liv, förmodligen svårt sjuk, utan läkarvård, i isolering sedan åratal. De som av och till säger sig vara trötta på ?tjatet? kan ju ta en stund och fundera på det.
Svenska Pen:s hållning är att den tysta diplomatins tid är över. Vi vet att mycket hårt arbete lagts ned av svenska UD. Men tio år har gått. Vi förväntar oss och kräver ett större engagemang från EU när det gäller Dawit och hans kolleger. Det enda som egentligen hindrar att Eritrea släpps in i de internationella sammanhangen är behandlingen av de journalister och oliktänkande som hålls fängslade i det vidriga lägret Eira Eiro. I samma ögonblick som de släpps, eller åtminstone tillåts få besök av Röda Korset, skulle landets länge kunna vara annorlunda. Men det tycks också vara det enda som regimen inte kan tänka sig ? att följa internationella konventioner om mänskliga rättigheter.
EU:s brist på handlingsförmåga i fallet Dawit Isaak är den kanske tydligaste illustrationen av hur svag unionen är i människorättsfrågor. Ett större engagemang på EU-nivå är vad Pen kräver här i Belgrad, och det är ett krav vi kommer att upprepa på bokmässan i Göteborg ? där en hel dag kommer att tillägnas Dawit Isaak. Som symbol och som människa.
Fotnot: På Bok & Bibliotekmässan i Göteborg hålls på fredag 23/9 ett upprop för Dawit Isaak av en rad organisationer tillsammans med Nobelpristagaren i litteratur Herta Müller. Bland deltagarna finns bl a Ola Larsmo och Peter Englund.