Kung Arthur - Myt och historia
Sanningen bakom myten. Det är vad filmen King Arthur säger sig skildra.Men det finns inte en sanning om kung Arthur bara otaliga teorier. Och en gravplats som UNT har besökt.
Myten kring kung Arthur är välkänd. Han drog svärdet ur stenen vilket visade att han var rikets rättmätige kung, fick senare det ännu mer magiska svärdet Excalibur, lät sina riddare sitta runt ett runt bord så att de skulle vara jämlika, gifte sig med Guinevere (som var otrogen med Lancelot), hade en trollkunnig syster och förråddes av sin systerson (eventuellt sin egen son) Mordred som han dödade innan han själv dödligt sårad fördes bort till det magiska Avalon. Då Britannien hotas av en stor fara ska Arthur åter vakna.
Står för hopp och ideal
Det finns en historisk verklighet också. Eller rättare sagt, ett par olika. De många historikerna har stött sig på olika källor, räknat fel eller helt enkelt bortsett från det som inte passat. Det mesta är ändå skönlitterära konstruktioner. Och många anser att Arthur är viktigare som legend än som historisk person. Han står för hopp och höga ideal.
Svårintaglig födelseplats
Tintagel nämns oftast som den legendariske kungens födelseställe. Slottsruinen —det fanns ett slott där på 400-talet, men ruinen är från 1200-talet — ligger på en klippö. En smal bro korsar vattnet och en obehagligt hal och brant trappa leder upp. Jag kan föreställa mig en härförare som skriker ut sina order. Vinden sliter i håret och vattnet är klarblått. Det är vackert. Säkerligen svårintagligt.
Kanske flera personer
På senare år forskarna enats om att det fanns en Arthur på 400- eller 500-talet. Han var en ledare som slogs bland de andra engelska kungarna mot saxarna (som invaderade efter att romarna lämnade landet 410). Han var kelt, britt, engelsk, romersk eller walesisk, kanske flera personer som smält samman. Han placeras på kontinenten av Geoffrey Ashe som tror att inspirationskällan är kung Riothamus (född 435).
Har funnits
Att det funnits en Arthur styrks av Easter Annals, kalendrar som hjälpte engelska kyrkan att fira påsk på de datum Rom angivit. Där gjordes noteringar om viktiga skeenden. År 518 står det om "Battle of Badon in which Arthur carried the cross of Our Lord Jesus Christ on his shoulders for three days and three nights and the Britons were victors" och år 539 står det "The strife of Camlann in which Arthur and Mordred perished. And there was plague in Britain and Ireland". Alla andra människor som nämns i Easter annals har existerat och de flesta händelser kan bevisas.
Upprörda nationalister
Efter succén med Sagan om ringen-trilogin är det äventyrsfilmer som gäller. Att basunera ut att filmerna baseras på verklighet är populärt, men tittar man närmare är det sisådär hur sanningen skildras. Filmen King Arthur (premiär imorgon) baserar sin sanning på en färsk teori. Rådgivaren John Matthews påstår att Arthurs riddare kom från Sarmatien — ungefär dagens Georgien — och att Arthur hette Lucius Artorius Castus, med romersk far och brittisk mor. Som belägg för detta anför han att sarmatierna dyrkade ett svärd i en sten.
Andra säger att visst fanns det en Artorius Castus. Men han levde vid helt fel tidpunkt. Mest upprörda verkar brittiska nationalister vara — de vill inte bli av med sin hjälte.
Blandar myt med historia
Filmmakarna håller sig inte till Matthews nya teorier, utan blandar myt (svärdet i stenen, riddarnas namn) med historia (slaget vid Badon Hill) och egna påhitt och omskrivningar. Att det engelska kungahuset räknar en Cerdic (Stellan Skarsgårds rollfigur) som den förste i sitt släktträd bortses från, likaså den anglo-saxiska krönika som berättar om ledaren Cerdic och hans son Cynric som kom till Britannien med fem skepp 495. Ashe föreslår för övrigt att Cerdic skulle vara Arthurs son från ett första äktenskap.
Populär mytisk figur
Arthur omnämns i poesin redan 598, men den som spred Arthurlegenden var Geoffrey of Monmouth 1132. Berättelserna utvecklades sedan i Frankrike. Många medeltida författare ändrade äldre historier för att passa den egna nutiden. Därför bär Arthur rustning och har riddare. Och som fri och jämlik keltisk drottning kunde Guinevere ta sig älskare, något som inte passade en medeltida publik. När verket skrevs om till franska 1155 lades det runda bordet till. 1486 kom Sir Thomas Malorys Le Morte D'Arthur med ännu fler övernaturliga inslag. Sedan dess har Arthur gett upphov till oräkneliga filmer, böcker, poem och sånger.
Sista striden
Åtskilliga platser i Storbritannien förknippas med Arthur. På väg från Tintagel letar jag förgäves på kartan för att hitta Camelford eller Slaughterbridge. Plötsligt kör vi förbi en skylt. Bara att vända. Jag vill ju inte missa platsen där Arthur mötte Mordred i den sista dödliga striden, slaget vid Camlann. Vägen till slagfältet, en anonym äng med oslaget gräs, kallas för "grail trail". Vid floden Camels bank finns King Arthur's Stone från cirka 540. Det går knappt att urskilja inskriptionen, definitivt inte att läsa. Men man känner vingslagen.
Enligt legenden finns inte Arthurs kvarlevor begravda. Han fördes till mytens Avalon — eftervärlden eller en parallellvärld - och har aldrig setts igen. Ändå finns hans grav vid Glastonbury Abbey. På 1100-talet hittade munkarna där Arthurs grav (andra säger att det var ett trick för att få pengar till en ny kyrka). Det regnar igen när vi tittar på åminnelseskylten och graven som flyttats innanför katedralens majestätiska ruinväggar.
Ingen sanning i Hollywood
Nästa dag besöker vi Avalon. Eller vad som sägs vara en väg dit, den gräsbevuxna kullen Glastonbury Tor. Morgonen är magisk vacker med disigt solsken och blå himmel. Och jag förstår dem som hellre ser Arthur som legend än som sanning. Särskilt som sanningen inte skapas i Hollywood.
Litteratur
Leslie Alcock: Arthur's Britain
Geoffrey Ashe: The discovery of King Arthur
Ronan Coghlan: The illustrated encyclopaedia of Arthurian legends
Adrian Gilbert: The holy kingdom
John Matthews: King Arthur and the grail quest
Geoffrey of Monmouth: The history of the kings of Britain
John Steinbeck: The acts of king Arthur and his noble knights
Skönlitteratur
Sir Thomas Malory: Le Morte D'Arthur
Alfred Lord Tennyson: Idylls of the king
Mark Twain: En yankee vid kung Arthurs hov
Marion Zimmer Bradley: Avalons dimmor
Film
Camelot (musikal)
Excalibur
First knight
Merlin
Monty Python and the holy grail
Svärdet i stenen (Disney)
Så jobbar vi med nyheter