Kultursidorna och Bokmässan

Den kanske viktigaste basen i samhällets kulturförmedling. Utgångspunkten var några artiklar i vintras i Göteborgs-Posten skrivna av den danske journalisten Andreas Harbsmeier. Denne efterlyste flera kontroversiella ämnen i svensk kulturdebatt. Det Harbsmeier ville se mera av var en tydlig rågång mot marknadsföringen. Likaså undrade han varför kultursidorna var så inriktade på det nationellt svenska. Någon debatt i våra inhemska media ledde synpunkterna inte till. Det var underlåtenhetssynd man nu försökte gottgöra i efterhand med en diskussion ledd av Gabriel Byström, kulturchef på GP.

Seminariet låg väl i tiden. Det finns en stark oro på många håll just nu för kultursidornas framtid. Att de och deras specifika innehåll är på väg att trängas bort ur media. Underhållningsindustrin breder ut sig. Utrymmet krymper för det intellektuella samtalet. Det är välkända fenomen för alla i branschen verksamma. Allra mest märks det på att recensionerna på sina håll får allt mindre plats. Ändå är de kultursidornas ryggrad, som Tuva Korsström, tidigare kulturchef på Hufvudstadsbladet, ansåg. Arne Ruth, som en gång varit kulturchef på Dagens Nyheter, var ångerfull när han tog på sin skulden för sammanblandningen mellan nöjes- och nyhetsjournalistik. "Vi på DN trodde att de båda redaktionerna skulle kunna samarbeta. Det visade sig dock bli en ojämn kamp som inte fördes på lika villkor. Vi underskattade den kommersiella faktorn, lanseringskraften och kändisfaktorn hos den resursstarka underhållningsindustrin." Där gav Tuva Korsström honom medhåll. Även för henne var riskerna överhängande att kulturjournalistiken vid en sådan uppdelning skulle bli fullständigt uppäten.

Den som under samtalet företrädde en uppluckrad kulturjournalistik var Aftonbladets nytillträdda Karin Magnusson. Kanske hade det delvis att göra med en syn på verksamheten där läsarna benämndes "kulturkonsumenter". Böckernas utgivningsdagar, och man får förmoda också teatrarnas premiärer liksom vernissagedagarna hos konstutställningarna, ansåg hon vara något en kulturredaktion kan sätta sig över.

Mera populärkultur var Magnussons recept. Kanske hade det givit henne en tankeställare, om hon varit på ett efterföljande seminarium med rubriken Litteratur och personlighetsutveckling. Här sträckte sig kön betydligt längre än den brukar göra, om så självaste Liza Marklund eller Camilla Läckberg skall uppträda. Seminariet innehöll för övrigt en stor Uppsaladominans med Merete Mazzarella, Lena Kåreland, Owe Wikström och Torsten Pettersson bland talarna.

Inte var lyssnarna, som ville in, särskilt mycket färre när rubriken ännu något senare på torsdagen löd Behöver vi bildning... Här blev det Carina Burman som fick försvara Uppsalas färger. Tillsammans med Anna Ekström, Göran Hägg och Sverker Sörlin. Eftersom ingen av dem är långpratare fick alla ungefär lika mycket plats. Mera folkbildning, flera språk på gymnasiet tillsammans med en grundläggande inställning av kritiskt tänkande blev utfallet av sammankomsten. Tre frågor som knappast har så mycket med underhållning att göra utan är sådant, som vid en jämförelse utan vidare hör hemma på en kultursida.

Kultursidorna och Bokmässan

KRÖNIKA Årets Bokmässa i Göteborg kunde inte ha börjat bättre. Ett av de allra första seminarierna under torsdagen ägnades dagstidningarnas kultursidor.